tag:blogger.com,1999:blog-36824071645519002122024-03-14T07:37:01.042-07:00EvorunNaturlig löpning som evolutionen format ossMarcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.comBlogger51125tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-17963508334233885272015-12-14T04:21:00.000-08:002015-12-14T04:21:42.165-08:00Tjörnarparen 50k<div class="MsoNormal">
Egentligen skulle Kullamannen vara det sista loppet för
året, men jag hade Tjörnarparen i bakhuvudet. Jag hade hört det namnet poppa
upp lite här och var, så jag var rätt sugen. Sagt och gjort, när Johan anmälde
sig hakade jag på. 50 km i de skånska skogarna dagen innan Lucia, vad kunde gå
fel liksom?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Well, det började ju inte så bra. Jag lyckades skrapa ihop
tre löprundor mellan Kullamannen och Tjörnarparen. Kanske inte världens
smartaste drag. Men kroppen kändes i varje fall ok och jag har ju gjort det
förr. Så tänkte jag. Stämningen i Facebook-gruppen hade hela tiden varit på
topp och när start-kitet kom var jag säker på att detta skulle bli ett lopp att
minnas. Så himla bra info! Nummerlapp, PM, inplastad karta, karta över
Tjörnarp, allt man behöver. Den 12:e hoppade jag in i bilen kvart över sex på morgonen
och begav mig. Jag hämtade upp mina mentorer David och Lupita (som jag verkligen
ser upp till när det gäller att springa långt) i Malmö och sedan mot Tjörnarp.
På plats bytte vi om i församlingshemmet och stämningen var lite avvaktande,
men väldigt familjär bland löparna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs_OlnH2yKKhs2SsJEkQbetXd3gciphqdiJ0rbnMs4JXouD4itUopbXcXN3GnwmwmJCTy8dYJH4coFcYB4I7EO3gcIZ9Y7pi_28ileVcgK3CUphdQiU8Zk-AFNhKE4FkS2D9nsJLtR80Q/s1600/IMG_20151212_082622.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs_OlnH2yKKhs2SsJEkQbetXd3gciphqdiJ0rbnMs4JXouD4itUopbXcXN3GnwmwmJCTy8dYJH4coFcYB4I7EO3gcIZ9Y7pi_28ileVcgK3CUphdQiU8Zk-AFNhKE4FkS2D9nsJLtR80Q/s200/IMG_20151212_082622.jpg" width="200" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inför starten. Alla noteras noggrant. Något som gjordes vid varje kontroll. </td></tr>
</tbody></table>
8.30 gick starten från stationen och vi lubbade iväg. En
mulen morgon, utan vind och med mycket värme i våra hjärtan. Jag hade hört
att det var ett familjärt lopp och det kändes faktiskt ganska trevligt. Där fanns en hel del bekanta ansikten och det var ett 70-tal startande med en handfull som skulle springa 100 km. Jag och
Johan (som gjorde sin officiella ultra-premiär) hade bestämt att vi skulle
hålla ihop och vi gick ut i lugnt tempo. Som vanligt, gå uppför och röra på oss
hela tiden. Efter en stund hann vi ifatt Ola och Peter och precis när vi såg
Ola ta av sig jackan kom en regnskur. Det var alltså Olas fel om det skulle
regna under dagen. Men, regnet uteblev och tvärtom tittade solen fram lite då
och då. Tack Ola. Vi fyra sprang ihop resten av loppet och nu mot första
stationen med vatten och energi. Stationerna skulle komma tätt, ungefär en mil
mellan varje.<br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När vi kom fram till första stationen förstod jag plötsligt
vad folk hade pratat om. Där stod ett stort tunneltält rest, med värme och
värsta fika-buffén. Det var knappt att vi ville ta oss därifrån. Det var frukt,
godis, chips, vatten och lite annat, men framförallt otroligt trevliga funktionärer.
Detta var ett genomgående tema. Efter ungefär 20 km kände jag att detta skulle
bli en tung resa. Benen började redan bli trötta, höften började stelna och det
kändes tungt. Vi började också bli hungriga. Det pratades om schnitzel, korv med
bröd, hamburgare, olika bakverk och alla möjliga kombinationer av mat. Som tur var kom
station nummer två rätt snabbt. Det var vid Nyrups Osteria och det var precis så
bra som det låter. Det var, förutom det vanliga tilltugget, en massa ost att äta. Här stannade vi en stund. Här
hinkade vi i oss varm blåbärssoppa och mängder med ost. Det satt riktigt bra.
Återigen funktionärerna. Vilka hjältar! När vi väl kom iväg flöt det på bättre,
men inte så hemskt länge för mig. Kroppen kändes otroligt sliten. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKYsIg5J1GcnR38z_qYDd2YdbBoRISo_X9OIbmgCr0sry3FqRg5crXyQdUK39HZm8bxHNBF3W3hyphenhyphenw7lK6QW3Hc9r3U0Ltn4FJfcjrEMU6GrckDMxVEx2OehZZ4HdPHlCC4H4fKoWUfk50/s1600/st1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKYsIg5J1GcnR38z_qYDd2YdbBoRISo_X9OIbmgCr0sry3FqRg5crXyQdUK39HZm8bxHNBF3W3hyphenhyphenw7lK6QW3Hc9r3U0Ltn4FJfcjrEMU6GrckDMxVEx2OehZZ4HdPHlCC4H4fKoWUfk50/s320/st1.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kontrollstationerna var helt underbara att komma till. Vilken service. Vilken energi. Vilken värme (foto: Ola Örnberg)</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQnJ123Wij7jzsIC2SGKhqz8VbWOoAEukhU1hqqDXOivEHBSFkPy12a95BUsvxBYlJLaEF2QSaRhcgk0SBHTAQW97Mg3KmRpGz_bbsB85NpsZQY-FX3yHcsS4n3irjV9CcCOZZxzTUT-0/s1600/Nyrup.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQnJ123Wij7jzsIC2SGKhqz8VbWOoAEukhU1hqqDXOivEHBSFkPy12a95BUsvxBYlJLaEF2QSaRhcgk0SBHTAQW97Mg3KmRpGz_bbsB85NpsZQY-FX3yHcsS4n3irjV9CcCOZZxzTUT-0/s320/Nyrup.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Paus vid Nyrups osteria. Här hängde vi lite längre än vi behövde tror jag nog. (foto: Ola Örnberg)</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGALlc1GXbJ-aGngJAVviJH95nbm2638rMzJC4nUI4gUITMnC3GV0bhbXBIJZuJbuFwb3X7H9L4Sgxpz14BPH6sifL4qwGdrLykhLroEjwCipDmd4f1pxM-sdPp7zoL2QrkiFcKS1ZsYM/s1600/DSC_0015.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGALlc1GXbJ-aGngJAVviJH95nbm2638rMzJC4nUI4gUITMnC3GV0bhbXBIJZuJbuFwb3X7H9L4Sgxpz14BPH6sifL4qwGdrLykhLroEjwCipDmd4f1pxM-sdPp7zoL2QrkiFcKS1ZsYM/s320/DSC_0015.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Makalöst fina omgivningar.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För att summera loppet efter osterian kan man säga att det
var ett hyfsat tempo, men med ganska stor ansträngning fram till det var c:a 15
km kvar. Då plötsligt högg det till i knäet. Samma knä som hade gjort liv ifrån sig i slutet av Kullamannen.
Förmodligen hade inte återhämtningen varit tillräcklig. Efter det blev det gå
och springa om vartannat och framme vid sista kontrollen med 11 km kvar var det
riktigt tungt att ta sig fram. Väl där fick jag lite massage av en sjukvårdare
som var underbart hjälpsam (som alla funktionärer, har jag sagt att de var i
världsklass?) och smärtan släppte. Jag bestämde mig för att köra vidare och sjukvårdaren instämde. 11 km
skulle jag ju kunna gå om det var så. Knäet höll utan smärta i c:a 3 km, sedan
var det kört. Efter det var det rent smärta att ta sig fram. Jag minns inte så
mycket från slutet förrän jag kom till stationen i Tjörnarp och linkande tog
mig i mål vid församlingshemmet. 7 h och 22 min. Nu blir det vila fram till februari!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_9NEzfFJF5EOCSmmcmz8EuUCZq6dnJ58JZqbrHoHuIhLaZ9WjoGe-ZWoiB1vhyphenhyphenEw8zXAQYKF3ZuZCR805Dfzr2e2UbmripnjAifKAOJzb5ZoN5nWIcmBzortzJUYrjqSePMuvv8Y_F7Y/s1600/skor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_9NEzfFJF5EOCSmmcmz8EuUCZq6dnJ58JZqbrHoHuIhLaZ9WjoGe-ZWoiB1vhyphenhyphenEw8zXAQYKF3ZuZCR805Dfzr2e2UbmripnjAifKAOJzb5ZoN5nWIcmBzortzJUYrjqSePMuvv8Y_F7Y/s320/skor.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det var lerigt och blött i markerna, Peter, Thomas och Johan står med blöta skor. (Foto: Ola Örnberg)</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXUn23fILXOS57qx1pM-akjo5nbiJH7yk-7IfskwuGO0N76yu7p-4L2I-KEu5manTvR2GhYiRou9ufMVfWY2ULDXW06no498B4ddGIaGsqsF7ZCvIoB2RwCYmIbtAsUhXtdG4izvmDS7o/s1600/lerskor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXUn23fILXOS57qx1pM-akjo5nbiJH7yk-7IfskwuGO0N76yu7p-4L2I-KEu5manTvR2GhYiRou9ufMVfWY2ULDXW06no498B4ddGIaGsqsF7ZCvIoB2RwCYmIbtAsUhXtdG4izvmDS7o/s320/lerskor.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I längtan efter fika glömde jag mina leriga skor i omklädningsrummet. Någon vänlig själv tog en bild av dem och tog hand om dem. Nu är de snart hemma hos mig igen. Dessutom ryktas det om att de är tvättade. Hallå! Fattar ni hur familjärt detta är!?!</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag vill sammanfatta Tjörnarparen såhär. Personligen och
löpmässigt sög det. Kroppen var sliten och det var sjukt jobbigt. Men, jag tog mig runt. Själva loppet
var lerigt och blött i en av Skånes absolut finaste natur. Precis så som jag älskar när det är. Stämningen hos
löparna var otroligt familjär, vilket det ofta är bland denna grupp av
människor. Många gjorde sin ultra-premiär och jag kan inte tänka mig ett bättre
lopp att göra sin premiär på. Johan, Ola och Peter gjorde riktigt fina premiärer och det kändes som det var jag som sinkade dem. Dessutom hade vi en stor del av loppet sällskap med Thomas som också gjorde premiär. Han började springa för c:a 2 månader sedan! Fatta vilken prestation. Imponerande. När det gäller arrangemanget finns det bara ett sätt att beskriva det, världsklass.
Det finns inga andra ord. Lars Hector med alla de människor runt sig som skapat
Tjörnarparen har verkligen lyckats skapa ett helt enastående lopp.
Kringarrangemanget med omklädningsmöjligheter innan, kontrollerna utmed banan,
drickan och tilltugget på stationerna, omklädning med dusch och bastu efter,
fika i församlingshemmet med mackor och kaffe efter loppet. Ja, allt med loppet
är bara enastående. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiksUTr_y_wZXA_7uSk786qBg5OTqehowUPaJdbnsPTj5isFputY-uKmE12DPWjgtijra1gXLn2i9PdhgRsVeXtHdusOJ2osoz98wkc953aCTmiHNLR7i8n248gPxHaTD7Yr9wZJQcPdB0/s1600/IMG_20151212_212119.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiksUTr_y_wZXA_7uSk786qBg5OTqehowUPaJdbnsPTj5isFputY-uKmE12DPWjgtijra1gXLn2i9PdhgRsVeXtHdusOJ2osoz98wkc953aCTmiHNLR7i8n248gPxHaTD7Yr9wZJQcPdB0/s320/IMG_20151212_212119.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bästa Finnisher-tröjan ever? Den fick jag slita hårt för, men det var det värt!</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Ett stort tack till alla funktionärer som gjorde vår dag
och tack till alla medlöpare för att ni bidrar till den underbar community som
ultra-communityn är. Och Lars Hector. Tack!<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-64894327098815136812015-11-01T14:20:00.002-08:002015-11-01T14:29:33.458-08:00Race report - Kullamannen Himmel, Hav & Helvete<div class="MsoNormal">
Egentligen vet jag inte hur jag ska skriva en rapport på ett
lopp som Kullamannen Ultra – Himmel, Hav & Helvete. Det finns liksom inga
foto, texter eller berättelser som kan beskriva vad det innebär att springa det
loppet. Det är ett slitet uttryck, men man måste uppleva det för att förstå.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Men, vi tar det från början. Jag har sprungit Kullamannen
tre gånger tidigare, två gånger Svart bana (~13 km) och en gång Nordsidan (~24
km). Det var dags att anmäla sig till en vårultra och Kullamannen brukar gå i
maj där man springer ca 30 km ganska plan mark från Ängelholm till Kullen och
sedan en slinga på 24 km på berget. Det blir lagom. Trodde jag. De ändrade
allt. De flyttade loppet den siste oktober och lade dessutom om banan. Tre varv
på banan Dödens zon. Efter mina tidigare år på berget förstod jag att detta
kommer bli en tuff resa. Men nu hade jag ju bestämt mig.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Natten innan start fick jag tre timmars sömn. Kroppen var i
full beredskap för bataljen som skulle komma och kunde inte slappna av. Efter
en snabb hotellfrukost stod jag vid starten klockan 7 på morgonen i Mölle hamn.
Strategin för dagen var att klara första varvet på ca 3h 30min och därefter
försöka hålla mig under 4h per varv. Planen var att ta det lugnt, gå i alla
uppförsbackar (alla!), göra mitt eget lopp och framförallt njuta. Starten gick
och vi lullade ut mot dagens äventyr. Under hela dagen visade sig Berget från
sin absolut bästa sida, vindstilla, 11 grader och sol strilande genom ett tunt
molntäcke. Detta väder i kombination med en färgsprakande bokskog gjorde allt
till en magisk upplevelse. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Banan tog oss upp på berget för att sedan vända nedåt till
andra sidan. Nedförsbacken slutade på en stenstrand. Det var här det började.
Äventyret. Vi hoppade och klättrade längs stranden i c:a 1 km tills vi nådde
Nimis och sen kom första klättringen uppåt. Detta är inga backar man springer
upp för, det är faktiskt inte ens backar man kan fundera på att jogga upp för.
Man klättrar, med händerna i marken eller tryckades på knäna för att klättra
upp, upp, upp. 160 meter på c:a 1 km. Det säger lite om hur brant det är. Väl
uppe var det dags att ta sig ner mot havet igen. Här kommer nästa klättring,
väggen som tar en upp till Håkull. Från havsnivå till 190 meter på c:a 1 km
distans. Alltså, ännu brantare. Och backen tar aldrig slut, den bara
fortsätter, man rundar några buskar och tror att det är slut, men inte. Det bär
uppåt, uppåt, uppåt. Här är första milen avklarad. På första varvet, med friska
ben och en kropp full av energi tog detta nästan 2 timmar. Fattar ni, 2 timmar!
I vanliga fall gör jag en mil i skogen på kanske 50 minuter. Det säger lite om
terrängen. Tanken som snabbt slog mig var, ”hur ska detta gå nästa varv, för
att inte tala om hur det ska går till på tredje varvet”. Nåja, en sak i taget. <o:p></o:p></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPTvxJ4lOAMNPFzLwdUGvjt84K6yT0mYl7Nd-RHAkU6jIg2uTmpjOPi6pxMkLQV7UYyy32lfX-rH4Iry5meqmheVe8BrJkHiw-DV6Wjbe3wRMUhPs9NPmQ7k9EgoEhb8qTjK53wcV-akg/s1600/DSC_0052.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPTvxJ4lOAMNPFzLwdUGvjt84K6yT0mYl7Nd-RHAkU6jIg2uTmpjOPi6pxMkLQV7UYyy32lfX-rH4Iry5meqmheVe8BrJkHiw-DV6Wjbe3wRMUhPs9NPmQ7k9EgoEhb8qTjK53wcV-akg/s400/DSC_0052.JPG" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Klättring längs stenstranden fram till Nimis och första riktiga klättringen.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrSrqQvl-GgAocj7LYvLzS8RG31KDm39L8LqJhPqTf4dbKTioJGz1MYB8qf__yf-FJNbkBGx4Ls9STVZ263M-KMOT1L6eZWEr-RuLx0Z-_-jVFU-O_S7wekjVU6urzy2FD7n0LV1MUuB8/s1600/DSC_0054.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrSrqQvl-GgAocj7LYvLzS8RG31KDm39L8LqJhPqTf4dbKTioJGz1MYB8qf__yf-FJNbkBGx4Ls9STVZ263M-KMOT1L6eZWEr-RuLx0Z-_-jVFU-O_S7wekjVU6urzy2FD7n0LV1MUuB8/s400/DSC_0054.JPG" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Första klättringen efter Nimis. Det är brant, det är lite klättring, men det är otroligt roligt.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL4NAKlKwvQ-zkzBWKPrMoLQ5vGN_gR3NxufsHGFG9OGUfuVQ8qqG0BNof7j0Ndc9XnksOvGu5QLCqNo7aHsz1VjX-wUP9eaofk5ifCgtLulEQEvMldFM76jF2XPppTe3rKILNKV2_GIo/s1600/DSC_0055.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL4NAKlKwvQ-zkzBWKPrMoLQ5vGN_gR3NxufsHGFG9OGUfuVQ8qqG0BNof7j0Ndc9XnksOvGu5QLCqNo7aHsz1VjX-wUP9eaofk5ifCgtLulEQEvMldFM76jF2XPppTe3rKILNKV2_GIo/s400/DSC_0055.JPG" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Andra klättringen, upp mot Håkull. Detta är precis i början, sen kommer rep som nästan är ett måste för att komma upp. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWWa60XtsQ00PLXXKI0LJboG3zvxwmQWaWOUkbNTq4vjg2KDHQV48PA6SRqFFQKK5yMdFT2mazIdsfB5phQRgEOuMVVG0wPz_pAptHBFVugB16kUbVnEtfqRyTrTufXF9H-ZpZEa3Sxl4/s1600/DSC_0056.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWWa60XtsQ00PLXXKI0LJboG3zvxwmQWaWOUkbNTq4vjg2KDHQV48PA6SRqFFQKK5yMdFT2mazIdsfB5phQRgEOuMVVG0wPz_pAptHBFVugB16kUbVnEtfqRyTrTufXF9H-ZpZEa3Sxl4/s400/DSC_0056.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Första branten upp mot Håkull avklarad. Bara 2/3 kvar. Upp, upp, upp.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter Håkull är det härlig löpning på väldigt tekniska stigar
med mycket sten och rötter fram till Kullens fyr där man får en varvtid och kan
fylla på vattenflaskorna. Efter fyren slänger man sig rakt ut för en rasbrant
med lösa stenar och det blir ett ordentligt fall om man skulle tappa fotfästet.
Det låter värre än vad det är och det är väldigt spektakulärt. Det ger en extra
dimension till löpningen. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6laM469BRrmpIomjYODkEFADFsaZavzcBZUmMgMGU_TN40RAfeLYd_juo8ogw8hSsK5qwX7gPVhs4DM8bURKFAZwgL-gqpJPl9RNbXfJz_dsrSwnVdtjZJapVhEIb7Vf4T3-v3xgyqUU/s1600/DSC_0059.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6laM469BRrmpIomjYODkEFADFsaZavzcBZUmMgMGU_TN40RAfeLYd_juo8ogw8hSsK5qwX7gPVhs4DM8bURKFAZwgL-gqpJPl9RNbXfJz_dsrSwnVdtjZJapVhEIb7Vf4T3-v3xgyqUU/s400/DSC_0059.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Rasbranten ner från fyren var ett spännande inslag. Riktigt roligt och lite extra spänning blev det sista varvet på trötta ben och i mörker med pannlampans sken som enda ledstjärna.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vägen tillbaka till Mölle hamn härifrån är trevlig.
Kohagar, tekniska stigar, lite klippor att klättra igenom och några hundra
meter asfaltslöpning innan man kommer in till första varvningen. Min tid på
första varvet, 3h 30 min. Spot on time! Lite rökt makrill i magen, fylla på
vattenflaskor och energidryck, fylla på med mat och godis och nya strumpor och
sedan ut på varv två. Varv två minns jag inte så mycket ifrån. Jag sprang mest
och pratade med andra löpare och med åskådare som undrade vad vi höll på med.
Under detta varv blev jag också bjuden på en kopp kaffe av ett äldre par som
hade picknick på en helt underbar plats precis bredvid en liten damm. Den
koppen kaffe gjorde verkligen min dag. Kroppen och huvudet kändes bra. Det enda
var att låren började ge sig till känna. De många nedförslöporna tar hårt på
låren och knäna. Jag kände att det kunde bli en utmaning på tredje varvet, men det
flöt på bra fram till andra varvningen. Väl inne vid min dropbag började dock
kroppen och huvudet säga ifrån. Nu ville jag inte mer. Jag började få krampkänningar,
de mörka tankarna kom och kroppen stelnade till. Jag fick lite hjälp av min
underbara fru och några vänner att blanda energidrycken och fylla på påsen med
nötter, några bitar makrill i magen och nya strumpor och sedan var det ut på
varv tre. Nu ville jag verkligen inte mer. Det var med riktigt tunga ben jag
lämnade Mölle hamn för tredje gången. Nu hade det gått ungefär 7h 30min. Så här
länge hade jag aldrig varit på fötterna i sträck förut, men nu visste jag att
det skulle gå vägen. Nu skulle jag bara ta mig runt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Min prio på detta varv var att komma förbi den första milen
innan det blev mörkt. Stenstranden och stigningarna upp från Nimis och upp till
Håkull ville jag inte göra i mörker. Så, de första 7-8 km tryckte jag på lite
extra för att hinna. Här hann jag upp ett par från Trosa, Louise och Thomas,
som jag slog följe med. Jag och Louise kämpade båda med riktigt trötta ben, men
vid minsta sträcka av plan mark satte Thomas igång att springa och drog oss
med. Något jag så här i efterhand uppskattar mycket. Vi tog oss förbi den värsta biten på banan
och efter en stund fick vi plocka fram pannlamporna. Resten av varvet var det
ömsom gå, ömsom springa som gällde. På de mer tekniska delarna gjorde rötter
och stenar att det vi fick ta det ganska lugnt. Nu ville vi bara fram till
fyren. Väl där kändes det som att vi var hemma. 6 km kvar och nu pressade vi ur
det sista och sprang så mycket vi kunde. Med fyra kilometer kvar började mitt
högra knä göra riktigt ont. Absolut inte ett knyst från knäet när vi gick, men
vid första löpsteget sa det ifrån. Smärtan var dock inte av det dåliga slaget
utan jag är övertygad om att det kom för att låren nu var helt slutkörda. Jag
hade ingen kraft kvar i dem alls. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När vi nådde fram till asfalten som utgjorde de sista hundra
meterna fram till mål kändes det helt underbart. Vi satte lite extra fart och
ville in i mål. Väl där stod det en tapper skara med släktingar, vänner och
arrangörer som hejade in oss den sista biten. Klockan stannade på 11h 38min. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag är helt galet nöjd med att jag har klarat detta,
Kullamannen – Himmel, Hav & Helvete. Banan är brutal och fruktansvärt
krävande. Men samtidigt är den helt underbar. Upplevelsen är enorm och det går
inte att beskriva med ord. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Så här. Tycker du löpning är tråkigt? Träna då upp dig och
spring Kullamannen Dödens zon. Det är ett varv på banan jag precis beskrivit.
Om det är något du borde uppleva i livet så är det just det. Att springa den
banan. Efter att du har gjort det förstår du vad löpning innebär, vad
trail-löpning innebär, vad själva essensen i livet är. Man hittar den innersta
kärnan i sig själv. Det är en helt makalös upplevelse som ingen kan ta ifrån
en. Tack för att du gav mig denna resa Kullamannen!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQeMHhyphenhyphenW-SQBZPWAnYHttMM04mCUDA2GW_5q48FH7QZPCfBzW3A0TpFN254GIB3mfgi-wzB5S0wqNtTxs5_JQeye88XGKCi7OYfGTIlzsVcl38WZIGHIf-WNe1U6uYb2Dyse7upo53Rrs/s1600/IMG_20151031_190745.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQeMHhyphenhyphenW-SQBZPWAnYHttMM04mCUDA2GW_5q48FH7QZPCfBzW3A0TpFN254GIB3mfgi-wzB5S0wqNtTxs5_JQeye88XGKCi7OYfGTIlzsVcl38WZIGHIf-WNe1U6uYb2Dyse7upo53Rrs/s400/IMG_20151031_190745.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Detta bältespännet fick vi slita hårt för. Men ligger det här hemma. Nu är resan upplevd.</td></tr>
</tbody></table>
<br /><div>
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhh7u-b8JoiVQ8SHqnVBKUSBBRFs7WU_IcU-SShCNdkbH4_Mi6_QsKvYSlfPgLNBP-ziJOr123Cf6Ykjl11hZ-sj0sdPyELuHyRk0UzivsV_4v9MO49x09jRAI0uu56EVFlA9YiDhmOBXs/s1600/h%25C3%25B6jdprofil.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhh7u-b8JoiVQ8SHqnVBKUSBBRFs7WU_IcU-SShCNdkbH4_Mi6_QsKvYSlfPgLNBP-ziJOr123Cf6Ykjl11hZ-sj0sdPyELuHyRk0UzivsV_4v9MO49x09jRAI0uu56EVFlA9YiDhmOBXs/s640/h%25C3%25B6jdprofil.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Höjdprofilen på loppet. </td></tr>
</tbody></table>
<div>
<br /><div class="MsoNormal">
<br /></div>
</div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-88063385497683606442015-04-22T05:24:00.000-07:002015-04-22T05:31:44.266-07:00Förkylningar - hur "tänkte" evolutionen där?<div class="MsoNormal">
Förkylning är nog en av de mest irriterande saker man an få
när man är löpare. Ni vet själv hur det känns. Man vill inget annat än att ge
sig ut och avverka sina mil. Det kryper i hela kroppen och det pirrar i benen.
Efter några dagar blir det nästan outhärdligt, det börjar göra ont lite här och
var, ryggen blir stel, musklerna och lederna i benen blir sega, man blir lätt
irriterad och livet suget bokstavligen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är när detta sker som det är lätt att skita i allt och
bara ge sig ändå. Hur farligt kan det vara liksom? Nja, det KAN vara rätt
farligt faktiskt. Och jag vill redan nu säga det. Har du ont i halsen eller har
feber så är det stillavarande som gäller. Ja, jag är ledsen, men du ska vara
stilla. Jag ger dig inte ens ett val. Var still! Men en liten långsam promenad?
Nej. Absolut inte. Var still. Har du lite hosta eller en tilltäppt näsa kan jag
gå med på att du ger dig ut, men håll pulsen nere och inga längre turer. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jaha. Vad är då allt det här med feber, snuva, hosta och
huvudvärken? Varför får vi det egentligen? Sjukt onödigt ju.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jo, förkylningar orsakas av virus. Den vanligaste typen heter
rhinovirus och är en liten elak sak. Av dessa finns det sedan en uppsjö olika
typer som reagerar på olika sätt. När dessa uslingar kommer in i kroppen slår
kroppens immunförsvar till direkt och det ska vi vara glada för, annars hade
vår art inte blivit långlivade. För att immunförsvaret ska kunna göra ett
effektivt arbeta behövs resurser och det kommer att tas från något annat, som
t.ex. din önskan om att träna. En har inte så mycket att säga till om här, utan
immunförsvaret har vetorätt och kommer helt urskiljningslöst ta de resurser som
behövs för att bekämpa den inre fienden (eller yttre fienden? Eller yttre, som
kommit in? Eller inre, som kommer utifrån?). <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGjusCIWbn0eEsEOAYaNZiti9tLV_QObujioqPEBxhgctThn5GaCpt1OQgivzbQLigqkdWk3En0AfIqqGh9JYo5stzIvT1a3-kAMgesXsHme78VRQcxyznlOLy5axTURKFOsBSlWZkp9A/s1600/f%C3%B6rkyld.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGjusCIWbn0eEsEOAYaNZiti9tLV_QObujioqPEBxhgctThn5GaCpt1OQgivzbQLigqkdWk3En0AfIqqGh9JYo5stzIvT1a3-kAMgesXsHme78VRQcxyznlOLy5axTURKFOsBSlWZkp9A/s1600/f%C3%B6rkyld.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Känner du igen dig?</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Feber, vad ska det vara bra till? Jo, detta är en av de fina
sakerna med evolutionen och så kallade ”arms race”. Vad vill ett virus? Jo, det
vill föröka sig och sprida sig. Schysst, hur gör vi det? Jo, värden (alltså du
och jag) har ju en viss miljö i kroppen. De virus som är bäst anpassade för den
miljön är också de som kommer föröka sig mest. De är helt enkelt anpassade för
en kroppstemperatur på 37 grader. Vad är då bästa sättet att störa dessa
uslingar? Jo, höja temperaturen. Feber är alltså kroppens sätt att förändra
miljön i kroppen, vilket gör att virusen inte kan föröka sig. MEN, det en höjd kroppstemperatur
hjälper också kroppen att mobilisera sin arme av vita blodkroppar (det är dessa
som tar död på främlingar i vår kropp som kallas sjukdomar i dagligt tal). När
kroppens spejare har identifierat inkräktarna är det dags att producera
soldater, fler vita blodkroppar. Detta sker bäst om temperaturen <span id="goog_810874791"></span>höjs lite<a href="https://www.blogger.com/"><span id="goog_810874792"></span></a>.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Snuva och hosta då? Jo, när kroppen har identifierat
inkräktarna mobiliseras hela försvaret, alla cylindrar på en gång. Febern är en
sak. En annan sak är att produktionen av slem ökar. Om du tänker efter, hur får
vi in viruset i kroppen från första början? Precis. Genom näsan eller munnen.
Detta är en av anledningarna till att våra näsor börjar rinna. När geggan i näsan
förs ut ur kroppen är detta för att rensa luftvägarna från bakterier och virus
som sitter och myser. Av samma anledning nyser och hostar man. Man måste få ut
inkräktarna och det görs genom att de fångas i en sörja som kroppen producerar
och sedan för ur. Hostan uppstår ofta när slem irriterar i luftstrupen och
triggar hostreflexen för att lungorna ska hållas fria från vätska (ungefär som
när du sätter energidrycken i fel hals på fjärde depån när du börjar bli trött
och slarvig). Det är också detta som kan göra att du får ont i halsen. Slemmet
innehåller en massa bakterier och virus som kan skapa inflammationer i halsen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Nysningarna då? De är störiga. Ja, de har ungefär samma
funktion som hostan och snuvan. Att få ut uslingarna som tagit sig in. Det
luriga med nyningarna (och hostan för den delen) är att detta också är ett sätt
för förkylningsvirusen att sprida sig. Tänka sig att evolutionen har sett till att
det blivit så. Egentligen inte konstigt. Vilka virus är det som kommer
fortleva? Ju, de som lyckas fortplanta sig och sprida sig vidare. Det är därför
det är så oerhört viktigt att man håller för munnen när man nyser och hostar.
Och gärna inte med höger hand. Tänk själv<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>*host**host*</b><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>”Nämen hallå! Här har du högernäven som jag nyss hostade ut
några miljoner uslingar i som bara väntar på att sabba din träningsvecka”.</i><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nu är ju immunförsvaret och kroppen tokigt mycket mer
komplexa, men kortfattat kan man säga att det är så här det funkar. Det finns
också många undantag och specialfall. Det finns ju virus och bakterier som är
otroligt aggressiva, som tar död på sin värd. För dem gäller det att sprida sig
innan värden dör. Vad ska de med en döing till som ligger still och inte kan gå
runt bland andra värdar och nysa på dem? Det finns också de virus och bakterier
som vi inte ens märker av. Vi har så sjukt mycket smygande inkräktare i oss så
man blir lite skakis när man tänker på det. Eller, ska vi kanske se dem som
turister, för vissa av dem bidrar också till fina saker. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så, för att avsluta ett inlägg fullt med slem, sjukdomar och
annat äckelskap, om du vill bli av med förkylningen lite snabbare, ta det då lugnt,
låt kroppen sköta sitt och hjälp till lite genom att vila, dricka mycket vatten
och håll dig varm (jo, man kan absolut ta febernedsättande. Det kan t.o.m. vara
en fördel). <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Själv fick jag en go förkylning dagen efter <a href="http://evorun.blogspot.se/2015/04/ekotrail-osterlen-det-vackraste-jag.html" target="_blank">Ekotrail</a>. Kanske
inte så konstigt att det gick tungt. Av den återstår nu mest en stopp näsa, så
ikväll blir det fyra väldigt långsamma kilometer på plan mark. <o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-90003904269275241602015-04-20T12:06:00.001-07:002015-04-20T12:06:53.494-07:00Ekotrail Österlen - Det vackraste jag sprungit?<div class="MsoNormal">
Ekotrail Österlen. Det sprang vi i lördags.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
21 kilometer (22
enligt mina och mina compadres klockor) i en av Skånes, Sveriges och
förmodligen världens finaste miljöer. Jag har sprungit en hel del lopp genom
åren och på fler ställen än jag kan räkna. Detta var det vackraste och den mest
fantastiska tur jag sprungit. Gick det bra för mig? Nja, inte jättebra. Min
<a href="http://evorun.blogspot.se/2015/04/rockplate-kompromissen-fran-helvetet.html" target="_blank">stukade fot</a> från torsdagen gjorde sig smärtsamt påmind redan efter några kilometer och jag hade alldeles
för mycket spring i benen i starten. Jag blev trött. Mycket trött. Men vad gör
det. Jag fick mer tid att njuta.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi börjar med bansträckningen. Man kan inte hitta en finare
sträcka tror jag. Starten gick vid Christinehof slott och där började vi med en
3.5 km slinga på underbara skogsvägar/stigar. Jag hade varit lite orolig innan. Alla skulle starta samtidigt och stigarna längs ån är rätt smala. Köbildning på gång? Nope. Det löste de första 3.5 kilometerna. Det var varmt, sol, vår i luften
och stämningen var helt magisk bland löparna. Alla hade längtat efter detta.
Det märktes. Mäktigt! </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRH6KQbxcN_7sPjN2c7Dai77c_MJRU60qxZAIQ7OsyFuixd203vh61zikZmzYzT2xC4tyG8a8SvlF6lXlGf-52ww16ifeuGLSzNgc819yMUx8kyydb3_zLvUGbqXSx5SO0EoDl_qvMXuY/s1600/11158068_10152789660382747_1930368830_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRH6KQbxcN_7sPjN2c7Dai77c_MJRU60qxZAIQ7OsyFuixd203vh61zikZmzYzT2xC4tyG8a8SvlF6lXlGf-52ww16ifeuGLSzNgc819yMUx8kyydb3_zLvUGbqXSx5SO0EoDl_qvMXuY/s1600/11158068_10152789660382747_1930368830_n.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dags för start!</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När vi åter var tillbaka vid slottet svängde vi ut på
Skåneleden och följde Vekåns slingrande vatten hela vägen till Hallamölla.
Skånes högsta vattenfall. Japp. Vi har vattenfall även i ”platta” Skåne. Där
var första energidepån. Denna sprang jag förbi eftersom jag hade valt att ha
vattenryggan på mig. Men funktionärerna och publiken hejade på fint. Efter
Hallmölla korsade vi Verkån över en liten bro för att efter några hundra meter
korsa ytterligare en ån. Denna gången utan bro. Ett vattenhinder! Bra där. Dock
upptäckte jag att mina nya Merrellskor, förutom att de innehåller en hård rockplate, inte släpper
ut vatten som kommit in. Det blev ett envetet klafsande vidare på Backaleden
som också går längs Verkån, men på andra stranden till skillnad mot Skåneleden.
Lurigt. Jag är van vid att mina steg inte låter när jag springer så jag höll på
att bli tokig av vattnet som konstant lät i skorna. MEN, till sist var det
borta. Vi följde Backaleden hela vägen till Vantalängan där energidepå nummer
två var. Banan fram till nu hade gått i ganska kuperad terräng och på stigar
som stundtals är lite tekniska. Omgivningarna på denna sträcka är helt magiska.
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vantalängan är vändpunkten. Nu är det dags att bege sig
tillbaka mot Christinehof. Sista sträckan är exakt lika fin som sträckan ut.
Här är det dock mer grusväg. Här ska man kunna springa på och plocka lite tid.
Tyvärr kunde jag inte de denna gång p.g.a. av min fot som trilskades lite och
eftersom jag inte lär mig och gick ut lite för hårt. Jag bestämde mig för att
ta det lite coolt och njuta av turen. Det funkade hyfsat. Jag njöt, men pulsen
envisades med att gå upp och det var stundtals rätt tungt (dagen efter kom en
förkylning klampande så jag misstänker att den hade något med saken att göra).
Hallamölla igen. Här plockade jag på mig några äpplebitar. Jag älskar äpple när jag springer. Ytterligare en gång trevliga funktionärer och fikande
publik. Underbart. Jag älskar alla funktionärer som ställer upp och stöttar i
loppen. Vad skulle vi gjort utan dem? Inte sprungit en massa fina lopp i varje
fall. Efter Hallamölla korsar man Verkån igen och följer Backaleden tillbaka
mot Andrarum och vidare till Christinehof. Väl tillbaka vid slottet hade
arrangörerna skojat till det lite och avslutade med två djävulska trappor. Eller
ja, egentligen var de nog inte så höga och jobbiga, men det kändes så. Jag log,
och njöt. Jag kunde inget annat. Runt slottet och in i mål. 2h8min. Gött. Två
minuter under tiden jag hade satt upp som realistisk. Jag hade klarat under två
timmar om foten inte envisats med att göra ont och om jag sprungit lite
smartare och sparat lite energi. Men någon gång ska man väl lära sig och jag måste ju ha någon anledning att komma tillbaka. Vid
upploppet fick jag vinka till döttrarna och världens bästa fru som orkar med
att sitta en hel dag medan jag lufsar runt i naturen (för att inte prata om alla
timmars träning man lägger i löparskorna). Väl inne i mål var det äpple från
årets skörd och härlig, härlig must från Kivik.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag vet inte vad jag mer ska säga. Det absolut finaste
loppet jag sprungit? Jajjemen! Bra stämning med alla löpare på topphumör?
Absolut! Ett bra arrangemang som innebar minimalt med skräp och där allt
funkade? Ja ja ja ja… (tror faktiskt bara det blev fyra säckar skräp, från 500 löpare, på 21 kilometer, coolt)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Jag kommer tillbaka. Jag måste. Man har nog inget val.
Underbart lopp och ett STORT tack till arrangörerna, alla funktionärer och alla
medlöpare. Och så klart alla ni som är med och supportar nära och kära som
envisas med att lubba runt i naturen så vi blir helt slut. TACK!<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-79862405659917560122015-04-16T11:49:00.000-07:002015-04-16T11:51:57.009-07:00Rockplate - Kompromissen från helvetetIdag tog jag sista turen innan Ekotrail Österlen på lördag. 8 kilometer mys på stigarna i hemmaskogen. Jag gillar den rundan skarpt. Det är blandat med motionsspår, djurstigar, grusväg och obanat. Det är stundtals ganska teknisk löpning och stundtals kan man sträcka ut och testa farten i benen. Denna tiden på året är det dessutom helt fantastiskt att springa i skogen. Allt vaknar, fåglarna far som virvelvindar mellan buskarna för att rå om sina bo och ungar, knopparna börjar bli stora och bara väntar på att få slå ut och fylla luften med sin gröna vårkänsla och vitsipporna draperar marken med sin vit och gröna skrud. Fullkomlig mental njutning!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOb8GGcqaaFPk_sNx43UpQTWEcPp7XMF4LbzDJr_z7jVDVhJhcHiJqbe7vPQ8I1SmApwr8Zg50nyFfEyNm3NoaiRTA9MxLpJXxg9lTTkKLCxJPRxlhwReo_LMzWEDWhWEdDz437ipNI7Y/s1600/IMG_20150416_193714.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOb8GGcqaaFPk_sNx43UpQTWEcPp7XMF4LbzDJr_z7jVDVhJhcHiJqbe7vPQ8I1SmApwr8Zg50nyFfEyNm3NoaiRTA9MxLpJXxg9lTTkKLCxJPRxlhwReo_LMzWEDWhWEdDz437ipNI7Y/s1600/IMG_20150416_193714.jpg" height="320" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hänförd av naturen</td></tr>
</tbody></table>
Turen gjordes i mina nya Merrell Trail Glove 3. Jag gillar skon, verkligen. Merrell sitter sjukt bra på foten och det känns liksom gött att ha den på foten. Inte riktigt som "mockasinen" Vivobarefoot, men å andra sidan köpte jag dem för att de skulle vara mer sko, ge lite mer skydd, och det gör de. I Trail Glove-skon sitter en så kallad "rockplate" eller ett genomtrampskydd. Det är en hård platta som sitter i sulan för att skarpa stenar och rötter inte ska göra ont i foten. På vissa skor kan man ta ut den, t.ex. i Altra-skorna, medan den är fast på andra, som t.ex. Inov-8 roclite och på Merrell-skon. När man springer på grusvägar med mycket sten är det riktigt skönt. Jag minns att jag önskade mig en rockplate i skon under Markusloppet under en viss sträcka som går längs en grusväg med mycket makadam. Efter typ 35 km gjorde stenarna så ont i foten att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det är helt enkelt skönt på lite längre turer när fotsulorna börjar bli trötta.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdUr9zix5SRMeD7idWKMLQvUNqBv8DDoaunzDKlX0m1L4rp5vB5iNZ0sRdJqd7Yru3-cUHETgFefRXi0DriE8Q7AjOQqDBKzNoDw8pmOozv0CsJ38XKpDedGi1CBKpuWsCT8keRFmSd74/s1600/IMG_20150407_182306.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdUr9zix5SRMeD7idWKMLQvUNqBv8DDoaunzDKlX0m1L4rp5vB5iNZ0sRdJqd7Yru3-cUHETgFefRXi0DriE8Q7AjOQqDBKzNoDw8pmOozv0CsJ38XKpDedGi1CBKpuWsCT8keRFmSd74/s1600/IMG_20150407_182306.jpg" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En underbar sko. Men inte med barfotakänsla.</td></tr>
</tbody></table>
Dock kommer "plattan" med en kompromiss som heter duga. Man tappar känslan totalt! Sedan jag började springa barfota 2011 har jag inte varit i närheten av att trampa fel. Foten känner av underlaget och justerar kroppsvikten därefter, vilket gör att man inte trampar fel. Foten sluter sig liksom runt stenar och rötter och känslan är total. Jag behöver inte ens fundera på det. Foten fixar det tillsammans med kroppen. MEN, detta plockar platten i skon bort totalt. Skon blir så klart mycket mer styv med en hård platta i sig och kan inte forma sig efter underlaget. Detta gör att alla ojämnheter ger direkt respons på ankeln. Ankeln har ingen kontakt med underlaget och kan inte justera kroppens vikt, det är bara foten som kan göra det när den får direkt feedback från underlaget.<br />
<br />
Så, här har jag en kompromiss från helvetet. Det är ju så skönt att ha plattan i skon när det är grusväg och man lullar på, men det blir ren misär när man kommer in på mer tekniska partier. Det valet vill jag inte behöva göra!<br />
<br />
Blir plattan mjukare med tiden (har bara sprungit ca 35 km med skorna)? Det återstår väl att se. Kanske är det jag som måste vänja mig och inte blint lite på att mina fötter gör jobbet? Fast det är ju det fötterna gör när jag ger dem möjligheten. De är ju grymma på just det! Platta i mina långtur- och ultraskor blir det nog inte. Det får bli en sko med lite mer myspys under foten i stället, kanske Inov-8 Race Ultra 270? Mina Merrell Trail Glove 3 får dock stanna trots plattan. De är grymt sköna att springa i och upp till 20 km verkar de funka fint. Det får bli en lite recension när jag hunnit testa dem lite mer.Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-40365860099612502692015-04-12T12:18:00.000-07:002015-04-12T12:18:38.326-07:00Genrep med nya skor inför Ekotrail<div class="MsoNormal">
Idag var det dags för sista genrepet inför årets första
lopp, Ekotrial Österlen. Jag och min numera ganska frekventa löpsällskap,
Petter, gav oss iväg till Bökeberg utanför Svedala och drog av 21 km i lagom
kuperad terräng. Rundan innehåller ungefär hälften del grusväg och hälften del
stigar. Stigarna är hyfsat tekniska på sina ställen med mycket rötter och sten,
men mestadels har man känslan av att man flyter fram. Båda kände ganska snabbt
att kropparna var trötta efter en period av lite högre belastning i träningen.
Petter tränar inför Köpenhamn maraton och mina stora mål för året är ju Full
Moon Race i Juli och Kullamannen Ultra i Oktober. Innan det blir det Malmömilen
och Ekotrail Österlen. Ekotrail är ju det som varit för ögonen sista tiden. Det
blev som sagt en rätt tung tur idag, men miljöerna i Bökeberg är bedårande.
Visst, det är en del kalhyggen, men det kommer man sällan ifrån. Löpningen är
också väldigt varierad från grusväg till stigar i granskog, bokskog, längs små
dammar och stora sjöar. Det är brutala uppförsbackar blandat med långa sega
motlut.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkjaXzspGB5-yXN_0a96QAMvpU88SG5aY1J24ioaoAkwGVtwNPCgOyFAIMmJJ_4m8rLTZqkImILLxtDvZSuXYkYmbE5xgikzxkEdRoXR9KY3MFnI30Wop69b5zdo7E1PQ7-qLecbzH0_M/s1600/DSC_0038.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkjaXzspGB5-yXN_0a96QAMvpU88SG5aY1J24ioaoAkwGVtwNPCgOyFAIMmJJ_4m8rLTZqkImILLxtDvZSuXYkYmbE5xgikzxkEdRoXR9KY3MFnI30Wop69b5zdo7E1PQ7-qLecbzH0_M/s1600/DSC_0038.JPG" height="225" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Petter smyger fram på de mjuka stigarna</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzZuChK5gTx4kIfYGOGrgyH0u_bOMhRTiHCCmgtDd0UmcPmSjO4WbJpHuttg69sYtsG3kNbfHh8ozLoUfUygQQMkxYJOcZmui-9T0GMkXnP-X6q-ERJ1iuGeCnhky_F83FgQrAx7f7_F4/s1600/DSC_0039.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzZuChK5gTx4kIfYGOGrgyH0u_bOMhRTiHCCmgtDd0UmcPmSjO4WbJpHuttg69sYtsG3kNbfHh8ozLoUfUygQQMkxYJOcZmui-9T0GMkXnP-X6q-ERJ1iuGeCnhky_F83FgQrAx7f7_F4/s1600/DSC_0039.JPG" height="400" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mycket uppför och mycket rötter</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxUR367Uk6baQiWlxMszVAo1rrkUmpmx7MhT8t4XZSUiTjaJfDNnP1pJmpHe49EnWJawpU6W6BOtdiLkX-9m5nucKRk7sDQzklgFbhyphenhyphenYby6WyM84LugQltBOZ9NmZqBknOlFezp8NXvFs/s1600/DSC_0040.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxUR367Uk6baQiWlxMszVAo1rrkUmpmx7MhT8t4XZSUiTjaJfDNnP1pJmpHe49EnWJawpU6W6BOtdiLkX-9m5nucKRk7sDQzklgFbhyphenhyphenYby6WyM84LugQltBOZ9NmZqBknOlFezp8NXvFs/s1600/DSC_0040.JPG" height="400" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mest brutala backen på hela rundan. Först ska man upp...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEip9fznKL33RjtD9k_7rBGMj5lW8JywgGNrHPpowtOtn7xqHItV0cuoViV75ym8VjERdHvAaXdbyw2GDTRUWBzP3dU_yvRz_hZRPPjdz2L4Hvvst1zGSARSHbuVw1gKiYJsNLF5Rwc1-dk/s1600/DSC_0041.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEip9fznKL33RjtD9k_7rBGMj5lW8JywgGNrHPpowtOtn7xqHItV0cuoViV75ym8VjERdHvAaXdbyw2GDTRUWBzP3dU_yvRz_hZRPPjdz2L4Hvvst1zGSARSHbuVw1gKiYJsNLF5Rwc1-dk/s1600/DSC_0041.JPG" height="400" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">... sen ska man ner igen.</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Idag var det dessutom ett test av de nya skorna. När vi
sprang Ekotrail-banan för ett tag sedan gick det hål på mina Vivobarefoot Trail
Freak och lilltån tittar gärna ut genom detta. Jag testade att springa lite
längre i dem några dagar efter Ekotrail-turen, men det funkade inte. Om någon
nu skulle få för sig att testa så kan jag berätta att det funkar ganska dåligt
att ha en lilltå hängandes utanför skon. Så. Jag gjorde det jag var tvungen
till, införskaffade nya trailskor. Det blev faktiskt så att det blev två par.
Ett par för att ha till träning och lite kortare lopp och ett par att ha på
långturer och på ultraloppen. För
kortare turer landade valet på Merrell Trail Glove 3 och för långdistanserna
blev det Merrell Bare Access Trail. <o:p></o:p><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5p52pPhpc0U6-Tnav7SMnWifHc16ZqV0ydmqLUr7OSfhoygmoHzqpsq_2tgEsoKLtgsbpmYufH_3mhtk-jKb8MiLrJpd2hgQCWvf6WVA8Q4eMZh3Z3x5U6_dtj-hEHEdP4vp-iyDSEcc/s1600/IMG_20150407_182306.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5p52pPhpc0U6-Tnav7SMnWifHc16ZqV0ydmqLUr7OSfhoygmoHzqpsq_2tgEsoKLtgsbpmYufH_3mhtk-jKb8MiLrJpd2hgQCWvf6WVA8Q4eMZh3Z3x5U6_dtj-hEHEdP4vp-iyDSEcc/s1600/IMG_20150407_182306.jpg" height="300" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Merrell Trail Glove 3</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhG98E19_x6bmmJYWuRHU8u5a4I78WcGnRsnho629LtYmX6VdAABA1l_x4kB8LctrTDY6FDjSD5saN5Rsx2wc9621BpGEpLaT6LGinJ3-HgVPZyeEITia7fdyt9EtmGsKbl6ytSCtg0IHw/s1600/IMG_20150409_192439.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhG98E19_x6bmmJYWuRHU8u5a4I78WcGnRsnho629LtYmX6VdAABA1l_x4kB8LctrTDY6FDjSD5saN5Rsx2wc9621BpGEpLaT6LGinJ3-HgVPZyeEITia7fdyt9EtmGsKbl6ytSCtg0IHw/s1600/IMG_20150409_192439.jpg" height="400" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Merell Bare Access Trail</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Varför just Merrell då? Jo, jag har haft ett par tidigare (Sonic
Glove) som jag trivdes bra i. Det var i början när jag gick över till en mer naturlig
löpning med minimalistiska skor. Det andra skälet är att jag för ett tag sedan
införskaffade ett par Merrell Road Glove 2 för de lite längre asfaltsrundorna vilka
jag direkt blev väldigt mycket kompis med. Och det tredje skället är att
tekniken sitter så bra nu att jag klarar springa riktigt långt utan att förlora
den även om jag inte har 100% feedback från underlagt. När man går över till
naturlig löpning rekommenderar jag fortfarande att man börjar helt barfota
eller med Vivobarefoot och på asfalt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De nya Trail Glove funkade riktigt bra idag så det får bli
dessa nästa lördag på Ekotrail. Ser sjukt mycket fram emot det loppet. Galet
fin natur och det första loppet för året är alltid lite speciellt.
Förhoppningsvis kan jag återkomma med bättre recensioner på Merrellskorna
längre fram.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-77777332174136647902015-04-02T08:49:00.000-07:002015-04-02T08:49:58.574-07:00Ekotrail ÖsterlenDen 18 april är det dags för <a href="http://www.ekotrail-osterlen.se/" target="_blank">Ekotrail Öserlen</a>. Ett nytt lopp som arrangeras ute på icke oväntat går av stapeln på Österlen i Skåne. Det finns två sträckor, 12 km+ och 21 km+. Joel Galy som startat det hela har gjort ett bra jobb med sponsorer, PR och koncept kring loppet. Platserna tog inte helt oväntat slut ganska fort.<br />
<br />
Jag anmälde mig till loppet<span style="font-family: inherit;"> av tre anledningar. För det första har loppet en mycket bra inriktning vilket namnet skvallrar lite om, Ekotrail. Eko, som i e</span>kologiskt. Tittar man på loppets miljöpolicy gillar jag framförall<span style="font-family: inherit;">t de fyra första punkterna:</span><br />
<br />
<ul style="line-height: 19.5px; list-style-position: outside !important; margin: 5px 0px !important; overflow: hidden; padding-bottom: 0px; padding-left: 2.3em !important; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">
<li style="list-style: disc outside !important; margin: 3px 0px 0px !important; padding-bottom: 0px; padding-left: 5px !important; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Kollektivtransport från Malmö är inkluderat i startavgiften (buss)</span></li>
</ul>
<ul style="line-height: 19.5px; list-style-position: outside !important; margin: 5px 0px !important; overflow: hidden; padding-bottom: 0px; padding-left: 2.3em !important; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">
<li style="list-style: disc outside !important; margin: 3px 0px 0px !important; padding-bottom: 0px; padding-left: 5px !important; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Evenemanget är fritt från engångsmuggar. Ja du läste rätt, vi ska inte servera en enda engångsmugg.</span></li>
</ul>
<ul style="line-height: 19.5px; list-style-position: outside !important; margin: 5px 0px !important; overflow: hidden; padding-bottom: 0px; padding-left: 2.3em !important; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">
<li style="list-style: disc outside !important; margin: 3px 0px 0px !important; padding-bottom: 0px; padding-left: 5px !important; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Alla deltagare får en väldigt smidig hållbar mugg, specialdesignad för idrottsevenemang.</span></li>
</ul>
<ul style="line-height: 19.5px; list-style-position: outside !important; margin: 5px 0px !important; overflow: hidden; padding-bottom: 0px; padding-left: 2.3em !important; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">
<li style="list-style: disc outside !important; margin: 3px 0px 0px !important; padding-bottom: 0px; padding-left: 5px !important; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Nedskräpning under loppet = direkt diskvalificering </span></li>
</ul>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;"><br /></span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;">Smaka bara på den första, busstransport ingår från Malmö. Sweet.</span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;"><br /></span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;">Den andra anledningen till att jag anmälde mig var för att det låg bra i tiden för att få ett lopp innan Kullamannen ultra. Tyvärr flyttades Kullamannen till oktober, men det är en annan historia. Den tredje, och kanske viktigaste anledningen, är att loppet går i en helt otrolig natur. Den går längs Verkån i Verkåns naturreservat. Man startar vid Christinehof där man springer en 3.5 km lång slinga för att sedan ge sig ut på en "riktiga" banan. Det första man kommer till är Alunbruket i Andrarum. Där ansluter man till Skåneleden som går längs Verkån hela vägen till Vantalängan (en bivack på Skåneleden nära Brösarp) och halvvägs dit springer man förbi Hallamölla. Hallamölla är en gammal kvarn som ligger vid ett helt enormt vattenfall, med skånska mått mätt. Väl vid Vantalängan springer man tillbaka igen, men denna gången följer man en annan led som också följer Verkån, men på andra sidan vattnet. </span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;"><br /></span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;">Banan går i bokskog och terrängen är mer kuperad än vad man kan vänta sig i Skåne. Det är små stigar och väldigt trångt på sina ställen. Loppet ska bli grymt kul att springa. Det enda jag är lite nerväd för är att alla ska starta samtidigt. 500 löpare som ska fram på väldigt smala stigar. Man får väl ta spurten i början på den rullstolsanpassande 3.5 km-slingan i Christinehof så det inte är för många framför en när man kommer ut på de tekniska stigarna.</span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT02GQXPmAX6PIQ9WRI6jZRg_AkNRoCmsArzuaXjSeOGdHfYzKZt8b0vTwT3ydfC4PCtbXd9CXLhFGq241MPH90iXrmofgtU_suBPw6gs4csTQoSOU6XvttGtiv-QT978HD2YDemkgWJ8/s1600/10647129_10152865107726312_3371692504135817502_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT02GQXPmAX6PIQ9WRI6jZRg_AkNRoCmsArzuaXjSeOGdHfYzKZt8b0vTwT3ydfC4PCtbXd9CXLhFGq241MPH90iXrmofgtU_suBPw6gs4csTQoSOU6XvttGtiv-QT978HD2YDemkgWJ8/s1600/10647129_10152865107726312_3371692504135817502_n.jpg" height="320" width="180" /></a></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;"><br /></span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;">Jag har sprungit sträckan ett antal gånger tidigare och jag älskar verkligen terrängen; underlaget, naturen, kulturmiljön och hur kuperat det är. I söndags var vi ett gäng som gav oss ut för att provspringa sträckan. Jag och tre till som inte sprungit där tidigare sprang banan, minus de 3.5 km i parken. Det blev 17 väldigt fina kilometer. </span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;"><br /></span></div>
<div>
<span style="line-height: 19.5px;">Jag ser fram emot den 18 april. Det ska bli väldigt roligt att se hur arrangemanget blir och det är alltid gött att få springa i Verkåns naturreservat. Det är lite av ett privilegium att ha så nära till det. Hoppas vi ses där!</span></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-14127491363648859622015-03-05T11:48:00.001-08:002015-03-05T11:48:55.734-08:00När vårsolen värmer andetagen<div class="MsoNormal">
När man inte riktigt vill ut. Ut man drar sig lite för det. Det
är strax över nollan. Sömnen har varit ganska dålig och man sitter kvar lite
extra vid frukostbordet. Makrill, ägg, avokado, en bit ädelost, apelsinjuice
och en kopp kaffe. Det drar lite i ögonen och man vet att man har strax över
tre timmar i löpskorna. Man kommer vara trött och hungrig. Möjligen också frysa
lite. Underställ och strumpor är på, resten ligger i en hög vid dörren jämte
vattenryggsäcken med vatten, tunnbröd med avokado i, nötcreme, en banan och en
extra tröja. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag avslutar frukosten trots allt. Drog på mig kläderna,
ryggsäcken och skorna. Jag vet att det kommer vara skönt när jag väl kommer ut.
Klockan hittar pulsbandet och får kontakt med satelliterna. De första
stapplande stegen tas. Det är stelt och känns tungt. Kanske var två dagars vila
efter förra veckans många kilometer inte nog? De första kilometerna är den
enda tanken, ”kanske ska jag trots allt inte springa en långtur idag. Kanske
räcker med halva sträckan”. Men, jag vet att det inte kommer bli så. Det är
dags för långtur.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter någon kilometer kommer jag ut ur samhället och skogen
och hagarna tar emot mig med öppna armar. Det börjar rulla på riktigt
ordentligt. Dessutom i ett ganska bra tempo. Ska jag verkligen orka detta tempo
hela vägen? Well, det återstår att se. Annars får jag väl springa långsammare
sen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Idag var det vår i luften. Friskt men ändå med löfte om
värme. Vindjackan åkte av ganska fort. Första turen i år med bara
underställströja och T-shirt. Av med mössa och handskar också. Solen värmer. Fåglarna
far runt i skogen och kvittrar oavbrutet. Hjortarna och rådjuren tittar upp
lite lojt på löparen som kommer och hoppas sen undan, mest för att de förväntas
göra det. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2jPeq7e1tSDqM3BJRRGT22Tn2SXBe97d-tLarQtir7E5zNSx7Yron4kBqBXWAQXjz0sIsGoZktZCUGiiaT12l56T-DQkqgk3XfUYRjftMrTZai4WfPkD8QGMfPVp2y04IthYNSfQNRCg/s1600/20150305_102152.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2jPeq7e1tSDqM3BJRRGT22Tn2SXBe97d-tLarQtir7E5zNSx7Yron4kBqBXWAQXjz0sIsGoZktZCUGiiaT12l56T-DQkqgk3XfUYRjftMrTZai4WfPkD8QGMfPVp2y04IthYNSfQNRCg/s1600/20150305_102152.jpg" height="225" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tät skog och öppna vyer. Min kärlek till ett varierande landskap.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3Ku8KqC3mHHd_sGgwZT_mzEwClL2SNqmJdBg0IuyARFYnVcZd2fWI0G4g_LST8QHwyiOT5OqXCH8RdnSylGITm23nBCJyTgC9QMVivtzV0z-D8DXNC3URNtA40nNi_HSTzxieYqr06Vk/s1600/20150305_105528.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3Ku8KqC3mHHd_sGgwZT_mzEwClL2SNqmJdBg0IuyARFYnVcZd2fWI0G4g_LST8QHwyiOT5OqXCH8RdnSylGITm23nBCJyTgC9QMVivtzV0z-D8DXNC3URNtA40nNi_HSTzxieYqr06Vk/s1600/20150305_105528.jpg" height="225" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fikastopp efter halva vägen.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZoU0TRRoOJusoNT8ZgexsQ4LDc3XH-MC9m6tL7E4KhPUwZSYk9qFEVxQ0cx9fMYiPIoCthiNXeF4JusXPXKWM4xLB7MqjS4lIV2w80eJGZU4fjEvFDHwhcOs7oN9WROLpl7YifP2bzFg/s1600/IMG_20150305_112852.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZoU0TRRoOJusoNT8ZgexsQ4LDc3XH-MC9m6tL7E4KhPUwZSYk9qFEVxQ0cx9fMYiPIoCthiNXeF4JusXPXKWM4xLB7MqjS4lIV2w80eJGZU4fjEvFDHwhcOs7oN9WROLpl7YifP2bzFg/s1600/IMG_20150305_112852.jpg" height="400" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vårsolen värmer varje andetag som varit kallt i vinter. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tre timmar och sju minuter senare stänger jag klockan efter
32 km och går in i trädgården. Jag sätter mig på en stol i solen och blundar.
Jag andas djupt. Benen är trötta men lovar att de hade klarat mer. <o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Att hitta runners high händer inte jätteofta nu för tiden.
När jag springer så mycket. Men när vårsolen värmer när benen bara flyter på
längs stigar och grusvägar. Då infinner det sig. Det är då man förstår vad
löpningen är.<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-58266599704626266802015-03-04T11:12:00.000-08:002015-03-04T11:14:08.007-08:00Löpning - balsam för själen<div class="MsoNormal">
Det har varit en sån där period på sistone. En sån där
period när livet händer. Allt ställs liksom på sin ända. Det är då löpningen är
så fruktansvärt bra. Lätt, tillgänglig och fruktansvärt effektiv. När det är
för mycket i huvudet, tankarna snurrar och man får liksom inte grepp om saker.
När kroppen är spänd som en fiolsträng och varje anslag gör att man darrar till
och tappar balansen. Då är löpningen så hemskt bra. Att ge sig ut på ett längre
pass och bara låta benen rulla. Att inte tänka på annat är den rytmiska
andningen. Kan man dessutom göra det efter mörkrets infall blir pannlampans
ljuskägla en meditativ tunnel som bara fortsätter medan stigen rullar fram
under en.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men ibland funkar det inte att glida runt på långrundorna.
Det är för mycket frustration i kroppen. Men se, även där kan löpningen hjälpa.
På med skorna och ta kortrundan. Snabbt och hårt. Låt lungorna arbeta till den
gräns där det känns som att de ska börja brinna och då trycker man till lite
extra. Frustrationen försvinner med ansträngningen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOjYsaaAA9obog-wyMjPwV2ejU-KQjoDRweTAPXEPgk4haeK-7Qc4ww60utwYPLr9XSimVhmOHNYzlwzj50TOScVe2NJ7ullaLGcbhP0n43JZP4SOfV38DmSBRYb1s3BjvSKZa4DUcZT8/s1600/20150113_161150.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOjYsaaAA9obog-wyMjPwV2ejU-KQjoDRweTAPXEPgk4haeK-7Qc4ww60utwYPLr9XSimVhmOHNYzlwzj50TOScVe2NJ7ullaLGcbhP0n43JZP4SOfV38DmSBRYb1s3BjvSKZa4DUcZT8/s1600/20150113_161150.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">De grå dagarna.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNormal">
Det har varit en sån där period på sistone. En sån där
period när livet händer. För mig innebar det 4 stenhårda kilometer och backintervaller
dagarna efter. Allt för att få ut energin och frustrationen. När det värsta var
borta kände jag att det värsta var borta och det var bara att köra igång en
lite tyngre träningsperiod. Det passar dessutom bra. Snart är det ju årets
första lopp. Ekotrail Österlen. Efter det blir det mitt livs utmaning, Full
Moon Race med sina 50 miles (~80km). Så… Den senaste veckan har det blivit upp
mot 60km löpning, nästan allt i kuperad terräng. Benen kändes som spagetti och
har fått två dagars vila nu. I morgon fortsätter det och morgondagen bjuder på
30km terränglöpning. Det är ändå konstigt hur mycket man kan se fram emot det.
Att ta ut sig ordentligt. Att stundtals må lite dåligt. Men man vet. Man vet
att det är den bästa medicinen som finns för kroppen. Att springa. Det vi
älskar att göra.<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-38774996762343413972015-01-29T02:11:00.000-08:002015-01-29T02:12:02.174-08:00Premiär<div class="MsoNormal">
Löpning går sådär kan man säga. Det är tungt att komma ut,
men när jag gör det känns det helt ok med löpningen, men det är inte så kul som
det brukar. Det ger inte den där sköna känslan när jag är ute. Det rullar bara,
kommer hem, duschen och sen, ja… Det var det. Jag ska ta ett par dagars vila
från min egen löpning nu. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Igår var dock premiär för något kul. Min egna lilla
löpargrupp här i Skurup. Jag kör det i samarbete med gymmet L9 Fitness och det
känns som en bra kombo. Vädret var inte direkt med oss, 3 grader, mörker, regn
och stormvindar. Men, det kom ett gäng hugade löpare och det blev en timme
teknikträning. Vi får se vad temat blir nästa gång, men det kommer definitivt
bli jobbigare. Det kan jag utlova direkt.
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiikZ_K6WqK9xKgeNRdtbDYsZCPDcgmYlEroxks0WElQfL-ZMzLgph6eTRROwbJwqOgkB0_TipDRpDLHvLkmge2Qbyxk9WJ1i9laYZ9N2HDuVkVwAtzxtEjRcY7AgtxcCEtk54P8N0nEr4/s1600/20150128_191855.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiikZ_K6WqK9xKgeNRdtbDYsZCPDcgmYlEroxks0WElQfL-ZMzLgph6eTRROwbJwqOgkB0_TipDRpDLHvLkmge2Qbyxk9WJ1i9laYZ9N2HDuVkVwAtzxtEjRcY7AgtxcCEtk54P8N0nEr4/s1600/20150128_191855.jpg" height="225" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Premiärgänget som trotsade regnet och stormen.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-7367446796096554082015-01-05T01:22:00.001-08:002015-01-05T01:22:46.221-08:00Mot 2015<div class="MsoNormal">
Så var det ett nytt år. På något sätt känns det alltid som
en nystart. Förmodligen är det för att man stoppat sig full med mat och
godsaker under jul och nyår och att man sen kommer ut ur
koman för att på nytt få fart på saker som legat på is.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Året 2014 kändes lite som ett mellanår för mig när det
gäller löpningen. Ambitionen med mitt löpande är ju att successivt öka
distanserna som jag klarar springa och 2013 tog jag ju ett jättekliv från att
ha sprungit en enda halvmara (Göteborgsvarvet) till att springa min första
ultra på 50km. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ska jag försöka summera löpåret 2014 så får det bli som
följer, 1058 km löpning där målet var 1000 km, Kullamannen Nordsidan, 24 km, Salomon
Trail Tour Kristianstad 21 km och Markusloppet, 50km (putsade tiden från i fjol
med 20 minuter). Alla loppen genomförda och med med tider som är helt ok för mig. Summeringen får också innehålla att jag tog steget och blev
löpinstruktör och påbörjade samarbetet med L9 Fitness i Skurup där jag under
hösten haft tre workshops för löpare, en med fokus på de som skulle springa Toughest i Köpenhamn och två mer generella med fokus på löpteknik.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag är mycket nöjd med 2014. Jag har fått en stabilitet i
min löpning och lärt mig otroligt mycket, så erfarenhetsmässigt kanske jag inte
ska kalla det ett mellanår dock. Men det var då, vad händer nu? 2015?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Målen för 2015 har jag satt lite högre. Jag har spänt bågen
ganska ordentligt. Det som är inplanerat just nu är</div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<ul>
<li>2015 km sprungna under året</li>
<li>Ekotrail Österlen 21 km</li>
<li>Full Moon Race 50 miles (denna är fortfarande lite inom
parantes)</li>
<li>Kullamannen ultra 60+ km och 3000 höjdmeter</li>
<li>Salomon Trail Tour Kristianstad</li>
</ul>
<o:p></o:p><br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Målen är lite högre än vad de varit innan. Jag tänker ta
nästa steg och utöka längden på loppen. Kommer jag klara dessa mål? Jag har
faktiskt ingen aning, men jag ska minsann ge allt för att det ska gå. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Har du satt upp några mål för 2015? Är det bra mål?
Motiverar dessa målen dig i träningen?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-18387059164918082182014-12-17T11:35:00.000-08:002014-12-17T11:35:08.862-08:00Skojämförelse - Vivo, Merrell och Asics<div class="MsoNormal">
När jag pratar löpteknik med folk är det många som frågar vad
jag använder för skor och vad jag rekommenderar. Jag tycker frågan är
berättigad eftersom det är en djungel där ute på skohyllorna; allt från de mest
bisarra minimalistiska till de mest bisarra dämpade och uppbyggda skorna. Jag
brukar svara att det egentligen inte spelar så stor roll vad man har för skor,
bara man gillar dem (och detta är en sanning med modifikation), men att det
finns två saker man ska tänka på; möjlighet för fot och tår att göra sitt jobb och
feedback från underlagt. För tillfället är min rekommendation Vivobarefoot. One,
eller Stealth, när man springer på asfalt och Trail Freak om man springer
terräng.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Varför just Vivobarefoot? Jo, det finns tre saker som Vivo
har som andra saknar. För det första har skorna en väldigt bred tåbox som gör
att tårna och framfoten kan röra sig fritt och därmed göra det jobb de ska vid löpningen.
För det andra är skorna extremt medgörliga och stöttar inte foten. Detta ger
foten, benen och kroppen möjlighet att röra sig och justera sig efter behov vid
löpning. Detta gäller t.ex. när man råkar trampa på en större sten, trampa på
kanten till ett hål eller en gren. ”Att trampa fel” har försvunnit ur mitt liv
sedan jag började springa med ett naturligt löpsteg, även i terräng. Detta i
kombination med den tredje anledningen, feedbacken man får genom skon från
underlaget. Detta är en av de viktigaste egenskaperna som behövs vid löpning.
Dock är det så att det är dess två saker som gör att många blir skadade då de
gör över till minimalistiska skor. Det blir helt enkelt <i>too much, too soon.</i> Musklerna i foten måste först återbyggas efter
många år av förtvinande. Du vet själv vad som händer med en arm som varit i
gips en månad. Denna uppbyggnad av foten upplever jag är viktig oavsett vilka
skor du springer i, men extra viktigt när man går över till tunnare skor med
mindre stödjande funktion. Men detta är ett helt annat inlägg.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag springer som sagt uteslutande i Vivobarefoot, men har på
senare tid tänkt testa något annat. Om inget annat för att få lite perspektiv.
Det är dock en ganska tunn sula som gäller och en bred tåbox är ett måste.
Urvalet krympte ganska snabbt med det sista kriteriet. Jag har tidigare
sprungit i Merrell Sonic Glove och trivdes ganska bra i dem, men det var något
som saknades. Efter en massa tittande och funderande blev det dock ett par
Merrell Road Glove 2 (äldre modell, den senare heter Road Glove 3). <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaqKBaSK-E-87hbq7VJbOHLdaBNjf7s8bGEFYuTVUgnhRf1FMjpT1mnuXcbJ5xvyztCEf2BFaCrD3SDuRkdLQ6Nqb0Jw_WTstruVOOEb2Vm5BFahX95_tjGwHmkECFFhqYDKraUnVqb_s/s1600/Merrell+Road+Glove+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaqKBaSK-E-87hbq7VJbOHLdaBNjf7s8bGEFYuTVUgnhRf1FMjpT1mnuXcbJ5xvyztCEf2BFaCrD3SDuRkdLQ6Nqb0Jw_WTstruVOOEb2Vm5BFahX95_tjGwHmkECFFhqYDKraUnVqb_s/s1600/Merrell+Road+Glove+2.jpg" height="256" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Merrell Road Glove 2</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hur är då dessa jämfört med andra skor? Jo, tåboxen är lite
mindre än på Vivon, men Merrell har nog utökat den lite sedan jag hade mina
Sonic-skor. De är lite mer dämpade, med 4 mm, än vad Vivon är, vilket gör att
de bygger ungefär 9.5 mm tillsammans med den yttre gummisulan (som för övrigt
känns ruskigt bra) medan Vivon endast har sin 4 mm sula. Jämför man de både med
en mer traditionell löparsko inser man snabbt att Merrell och Vivo är mycket
nära varandra i den jämförelsen. Tittar man på en fot ser den knappast ut som
en traditionell löparsko, med en otroligt spetsig tåbox, utan mycket mer som Merrell- och Vivo-skorna.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzMTEfppja1FJ33rEB4H7-dzKksJfqqODM_NbjMA2vHrz24XH6dP0ym8yWUvypSOk-kHA9JsvQpSSRJQq9SeVsfHfWvEcGJ3tbbl6g-BBTOrgY3pJMEIgr7MPMWgFBh_lVPJPpzhV28Ns/s1600/VivoMerrellAsics-compared.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzMTEfppja1FJ33rEB4H7-dzKksJfqqODM_NbjMA2vHrz24XH6dP0ym8yWUvypSOk-kHA9JsvQpSSRJQq9SeVsfHfWvEcGJ3tbbl6g-BBTOrgY3pJMEIgr7MPMWgFBh_lVPJPpzhV28Ns/s1600/VivoMerrellAsics-compared.jpg" height="236" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jämförelse av tåboxen mellan Vivobarefoot One, Merrell Road Glove 2 och Asics GT1000.</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nu har jag bara sprungit 5 km med de nya Merrell-skorna, men
de kändes mycket bra. Det är en lätt sko som mer eller mindre låter foten och
tårna göra sitt. Möjligen stöttar den hålfoten lite mycket p.g.a. formen på skon
och tyget mer än genom ett upphöjande i sulan (vilket inte finns). Detta tror
jag kommer lösa sig när skon är lite använda och mjukas upp. Min teknik sitter bra
i kroppen nu och jag hade inga problem med att bibehålla den, dock hade jag en
tendens att sätta i foten lite tyngre, vilket är en direkt konsekvens av den
tjockare sulan och därmed den förlorade feedbacken från underlaget.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrz9XWdyiIJmhBz7agD0nOSuIaDfjVDBVAzwte1ll5P9dlzek1gz8eeqU8cLPYTyKyLL7fsruu_85BAhSU8z7LuJfTcpeoFvQlQQjA3xOjpe59vtk8h3IAxNXxbX7Kn4etxj5T7ss7n8o/s1600/VivoMerrellAsics-compared_thickness.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrz9XWdyiIJmhBz7agD0nOSuIaDfjVDBVAzwte1ll5P9dlzek1gz8eeqU8cLPYTyKyLL7fsruu_85BAhSU8z7LuJfTcpeoFvQlQQjA3xOjpe59vtk8h3IAxNXxbX7Kn4etxj5T7ss7n8o/s1600/VivoMerrellAsics-compared_thickness.jpg" height="400" width="307" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jämförelse av sulans tjocklek mellan Vivobarefoot One, Merrell Road Glove 2 och Asics GT1000. På Vivo-skon går gummisulan upp runt nederkanten på skon, vilket gör att den ser tjockare ut än vad den är. Dess tjocklek är 4 mm, medan Merrell-skon har 9.5 mm. Asics-skor vet jag inte, men är långt mycket tjockare och dessutom med "klack".</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="MsoNormal">
För längre
pass och under mängdträningsperioderna tror jag denna sko kommer funka riktigt
bra för mig eftersom jag lätt får en förhårdnad under vänster fot som går in
mellan de båda trampdynorna på främre delen av foten. Dock kommer jag inte
rekommendera den för de personer jag hjälper med löpteknik och i de som kommer
till mig med knä-, höft- och ryggproblem. Där är det barfota och Vivobarefoot
som gäller till styrkan i foten och tekniken är återställd. Efter det kan detta
absolut vara en sko värd att rekommendera. Jag tror nämligen Merrell är något
på spåren. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
En recension av Merrell Road Glove 2 får komma när jag
testat den lite mer.<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-26254435624543927812014-11-26T11:27:00.000-08:002014-11-26T11:27:45.101-08:00Österlencirkeln med sprucken tå<div class="MsoNormal">
För två veckor sedan sprang jag med pannlampa i mörkret
längs Skånska sydkusten. Jag sprang och letade efter ett ställe att ta mig över
en å som rann längs strandskogen. PANG! Plötsligt sparkar jag i en rot och
riktigt känner hur min vänstra stortå går sönder. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jodå, blå naglar, men förhållandevis lite smärta i tån. Hade
jag klarat mig? Det gjorde ont en vecka efter och löpturen efter visade på att
tån inte var 100 % kry. Typiskt jag som skulle springa Österlencirkeln med två
ur Evorun-gruppen. Nåväl. Två dagar innan det var dags sprang jag 4 km i skogen
med trailskorna och det kändes helt ok. Jag bestämde mig för att göra ett
försöka och köra lördagens långpass.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipP7rh03pTYxCGFwJp-H_IiLeQwiUoi6nR8TCdTaLwtCkPZC9Vjt-kti-yuZf0CoF3exmmUheB_O4FB0ThWzV_0hHbRBZsMXrtriP1G0OwTQmDUS_F6g2uPNTia1uAt9CPHMFzjYRFU2M/s1600/20141122_094336.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipP7rh03pTYxCGFwJp-H_IiLeQwiUoi6nR8TCdTaLwtCkPZC9Vjt-kti-yuZf0CoF3exmmUheB_O4FB0ThWzV_0hHbRBZsMXrtriP1G0OwTQmDUS_F6g2uPNTia1uAt9CPHMFzjYRFU2M/s1600/20141122_094336.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tre starka löpare på väg ut</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Österlencirkeln är en rundvandring på Skåneleden och ska vara
34 km, en perfekt lördagstur. Vi startade i Brösarp och sprang turen moturs. Vi
började med Brösarps backar, kom sen till Drakamöllans naturreservat, Hörröds
kyrka, Christinehofs Ekopark, Andrarum, Hallamölla, Vantalängan och tillbaka
till Brösarp. Jag, Johan och Daniel gav oss iväg och kroppen kändes riktigt
bra, dock gjorde sig tån påmind efter bara 7-10 km någonting och efter 20 km
märkte jag att något inte stod rätt till. Det gick energi åt än vanligt och det
började kännas ordentligt i höger höft. Tekniken satt nog inte där och jag anar
att jag kompenserade för min onda vänstertå, vilket gjorde ansträngningen på
höger höft onödigt stor. När vi kom till Andrarum bestämde jag mig för att
stanna och Johan och Daniel fick springa sista biten själv. Det är dumt att
pusha för mycket.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmOmnVd4luq50cw1VHjan2P6AwYhEa0SJGboVQ6fstWUN82PBtCpwdCiOgd3RJwLbja1paEFI7xJiK_iTpO5_xt7FBFecWQlm-vu2hXU7bTCGdiERZSNNpafL8Mpezeq_TpWJt7EM-uCo/s1600/20141122_102044.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmOmnVd4luq50cw1VHjan2P6AwYhEa0SJGboVQ6fstWUN82PBtCpwdCiOgd3RJwLbja1paEFI7xJiK_iTpO5_xt7FBFecWQlm-vu2hXU7bTCGdiERZSNNpafL8Mpezeq_TpWJt7EM-uCo/s1600/20141122_102044.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Brösarps backar</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXRjS-M1VyaMaajPnehegQarZdUeKc92lZQvAyEgJBduc2woRmsS9oN27ZJhaurJan-L9VmTFIHOwx_N1FUZH_FlCiyTCvm_uRsBc6GDllHBC9gAv4Xd5HW8TpF8JCYGDe57TmJchXLUA/s1600/20141122_132609.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXRjS-M1VyaMaajPnehegQarZdUeKc92lZQvAyEgJBduc2woRmsS9oN27ZJhaurJan-L9VmTFIHOwx_N1FUZH_FlCiyTCvm_uRsBc6GDllHBC9gAv4Xd5HW8TpF8JCYGDe57TmJchXLUA/s1600/20141122_132609.jpg" height="320" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Varierande stigar och omgivningar</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8MkLFM-PJ9GKwx_GpoK5inuWwJwvWnL6TrBAgXYyVtEt1WKg41ONc2i36XvrEbCj4tgH9tKJfceR1aBlk7BKr4ydDKyUovh7IB1rWD0pqaKmzTv0Ui3wvZkaA_3S1GpCNQEEVOjH2RS0/s1600/20141122_110220.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8MkLFM-PJ9GKwx_GpoK5inuWwJwvWnL6TrBAgXYyVtEt1WKg41ONc2i36XvrEbCj4tgH9tKJfceR1aBlk7BKr4ydDKyUovh7IB1rWD0pqaKmzTv0Ui3wvZkaA_3S1GpCNQEEVOjH2RS0/s1600/20141122_110220.jpg" height="180" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu3MM6ARZS9-4koRGt2zlPUuh8eP5smXzM4tsRNwX_puBTacLcgvOFC2dztEw0n8NDgeeiz_jX2trbQ65E3te9KXbEfZGRtr5LPDlJZRLcoCuww55TGByBO6zQqY4TzeafHeXHCz7k64U/s1600/20141122_111424.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu3MM6ARZS9-4koRGt2zlPUuh8eP5smXzM4tsRNwX_puBTacLcgvOFC2dztEw0n8NDgeeiz_jX2trbQ65E3te9KXbEfZGRtr5LPDlJZRLcoCuww55TGByBO6zQqY4TzeafHeXHCz7k64U/s1600/20141122_111424.jpg" height="180" width="320" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYN9OJvtlYxK9F0a3dK_l0XK99bMS8L0mjtRrroJAMqSDcYUFeMwHOyxCcCvBNl9v9Lz7eH4nOs58mdwVumkJKb49_JEhZVcu7hABjbazVSbZD8mfu4mQ-r2JZd_bGVbMRvEJShQLjnL8/s1600/20141122_124107.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYN9OJvtlYxK9F0a3dK_l0XK99bMS8L0mjtRrroJAMqSDcYUFeMwHOyxCcCvBNl9v9Lz7eH4nOs58mdwVumkJKb49_JEhZVcu7hABjbazVSbZD8mfu4mQ-r2JZd_bGVbMRvEJShQLjnL8/s1600/20141122_124107.jpg" height="320" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Löpning i höstskrud. Hade varit underbart att ta ett varv till våren.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Turen är helt fantastisk. Varierande natur och varierad
löpning. En del lite småtekniska passager, ganska kuperat, mycket skogsstig, en
del grusväg och en bit asfalt. Jag visste sedan tidigare att det är fint runt
Brösarp, men naturen var onödigt vacker på vissa ställen. Helt enkelt en runda
jag varmt kan rekommendera. Väl i ”mål” visade klockorna på strax över 40 km,
vilket är rätt mycket längre än angivet. De 6 km extra är mycket när man är
inställd på något kortare. Det var mentalt jobbigt för Johan och Daniel som
tidigare sprungit vars en mara som längst. Dock såg de friska ut när de kom i
mål. Starkt jobbat! Jag hoppas vi tar turen igen till våren. Då blir det inte
naturen i en gul/röd/brun höstskrud, utan i en ljusgrön prakt. Jag längtar
redan lite. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Tån då? Well, den mår sådär. Jag misstänker att jag fått en
spricka i den. Det får bli en tids vila från löpningen. Men, jag försöker se
något positivt med det. Jag ska minsann se till att få lite styrketräning. <o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-52410947227293263682014-11-04T13:01:00.001-08:002014-11-04T13:01:59.963-08:00Runners High. Välkommen tillbaka.<div class="MsoNormal">
Idag var första turen efter Markusloppet. Benen pirrade
innan jag gav mig ut. De ville röra på sig och vilket flyt det blev. Mörkret är
här så min nya Petzl pannlampa åkte på och så ut på de mörka landsvägarna. Jag
kunde inte hålla tillbaka leendet. Jag flög fram med ett fånigt leende på
läpparna. Det var vindstilla, 10 grader och ett lätt duggregn. Runners High kom
som på beställning. Underbart. Jag har inte känt det på mycket länge. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Förra året var det annat ljud i skällan. Då dog all löpning.
Jag tappade sugen helt. Jag tvingade mig ut på en del rundor, men det var bara
tråkigt. Jag tror det tog upp emot två månader innan glädjen i löpningen kom
tillbaka. Men jag tror det är en normal reaktion. Det var min första
ultradistans och det var första gången jag sprang över 3 mil. Det vore mer
konstigt om det inte kom en reaktion.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
I år var det som sagt annorlunda. Jag har aktivt tvingat mig
till total vila i över en vecka, men idag ville både jag och kroppen ut. Sen är
det något med mörkret och duggregn som triggar mig. Det är underbart att
springa när det är sådana förhållanden. Jag har alltid tyckt det, men nu är det
lite extra med min nya pannlampa.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://www.wildernesssupply.ca/images/products/thumbnails_330/1692_1383055455_9598.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://www.wildernesssupply.ca/images/products/thumbnails_330/1692_1383055455_9598.PNG" height="320" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Petzl Tikka RXP</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Jag har aldrig sprungit med pannlampa tidigare, men sen vi
flyttade från stan har jag varit tvungen. Jag har kört några gånger med en
pannlampa från Kjell&Co för 249:- och den har funkat helt ok på
landsvägarna. Dock kände jag rätt snart att jag ville ha något lite vassare,
speciellt om jag ska ge mig ut i skogen när det är mörkt. Jag fastnade av olika
anledningar för en Petzl Tikka RXP. Egentligen var det Johan i Facebookgruppen
som tipsade om den och han hade rätt. En riktigt trevlig lampa med riktigt bra
ljus. Nu har jag bara testat den på landsväg, men ändå. Sen har den en ny
teknologi, den är reaktiv (R i RXP), vilket betyder att den har full styrka när
det är öppet och bländar av när man t.ex. kommer in i buskage eller tittar ner
på en karta eller klockan. Det funkar riktigt bra och den reagerar mycket fortare
än vad jag trodde den skulle göra. Möjligen kommer det en längre recension på
den senare.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nu ska jag sätta mig i soffan och njuta av att ha fått en
underbar löptur.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-91928379656460157402014-10-26T02:05:00.001-07:002014-10-26T02:39:51.959-07:00Markusloppet 2014<div class="MsoNormal">
Igår avverkade jag så mitt andra ultralopp, mitt andra
Markuslopp. 50 km på Skåneleden i några av Skånes absolut finaste omgivningar.
Loppet startar i Skrylle utanför Lund, man springer till Genarp på Skåneleden
och tillbaka igen. Detta är en av delarna på Skåneleden som krossar alla myter
om ett platt Skåne.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Markusloppet är ett ganska litet lopp; 60 löpare och med en
fenomenal stämning. Det är många som känner varandra, men alla är otroligt
inbjudande, hjälpsamma och stöttande. Markus och de andra i Team Create har
skapat något riktigt unikt i detta lopp, enligt mig.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har haft en helt värdelös uppladdning. Träningen har
inte gått som förväntat i sommar. Som småbarnsförälder är det inte alltid jag
som styr över tiden och långa timmar i löpspåret på helgerna fungerar oftast inte.
De senaste veckorna har jag också dragits med en förkylning, vilket gjort att
all löpning legat nere. Dessutom började det riva ordentligt i halsen kvällen
innan och jag började bli tveksam till att springa överhuvudtaget. Jag ställde
hoppet till te och whisky. På morgonen var halsontet borta och jag bestämde mig
för att ge mig på löpningen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-hWqmsOav7375W5rnj7o09jx5x_k5R1idyZX0MjuuooezqDb-t1qBZTj7XjpzdJ07VnAX7TxiHSl1DAbalOnTDNKVUzP7CTpFexVOHN8jH-_LPvQHqQjEhGFldeKYGjVBmQFruO9wR58/s1600/20141025_091259.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-hWqmsOav7375W5rnj7o09jx5x_k5R1idyZX0MjuuooezqDb-t1qBZTj7XjpzdJ07VnAX7TxiHSl1DAbalOnTDNKVUzP7CTpFexVOHN8jH-_LPvQHqQjEhGFldeKYGjVBmQFruO9wR58/s1600/20141025_091259.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inför starten. Lätt duggregn och ganska kyligt.</td></tr>
</tbody></table>
Första halvan av loppet sprang jag ihop med Rikard. Jämfört
med mig är han en riktig ultraräv med sina 20 ultror i bagaget. Vi tog det
ganska lugnt och rullade på med lagom fart hela vägen. Under året har jag
testat lite med energiintag och vad kroppen gillar. Socker är helt uteslutet,
precis som energidrycker och geler. Det funkar helt enkelt inte. Så, jag hade
packat ner tunnbrödsrullar med smör, avokado och chiafrö. Mycket av dessa
skulle ner i magen under de första 20 kilometrarna. De slank enkelt ner och
skillnaden från i fjol när jag körde med mer sockerbaserade kakor var slående
(speciellt senare i loppet). Jag hade också bestämt mig för att vara sparsam
med drickandet i början av loppet.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuDjKymD-IUj7kA-PYkkcwPDjih3uwgWXOoZsdClBjBdXxWkcKpzPeUbjCgBWBLLNaT0hKaErS4gVms-AlD2lSX_g-_rIVTduH0Oi4wJ4CLJ0Sjn1HVZqwxBZ74usFFDnn-wWZFB4AJ3s/s1600/DSC_0854.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuDjKymD-IUj7kA-PYkkcwPDjih3uwgWXOoZsdClBjBdXxWkcKpzPeUbjCgBWBLLNaT0hKaErS4gVms-AlD2lSX_g-_rIVTduH0Oi4wJ4CLJ0Sjn1HVZqwxBZ74usFFDnn-wWZFB4AJ3s/s1600/DSC_0854.JPG" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Väggen". Ungefär mitt på banan. Är så glad att man inte har den uppför på vägen hem. Foto: David Malmo</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS8JiteBoz41BUZGot2Fhs-Myg1rFVa9XI3_DgDSFjmG9EWEIyzQwwCkY5EJ_xN8HT4_rHcDOpMmVnTUKsTL8TsoOCnAZpkdgsugTCb06HYUvaJIo3Uqv2YrEpntGcwpaqbeWg1YQkMJU/s1600/DSC_0857.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS8JiteBoz41BUZGot2Fhs-Myg1rFVa9XI3_DgDSFjmG9EWEIyzQwwCkY5EJ_xN8HT4_rHcDOpMmVnTUKsTL8TsoOCnAZpkdgsugTCb06HYUvaJIo3Uqv2YrEpntGcwpaqbeWg1YQkMJU/s1600/DSC_0857.JPG" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Väggen". Ungefär mitt på banan. Är så glad att man inte har den uppför på vägen hem. Foto: David Malmo</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9hJbDXHSapoo8loDq9ZzmwiacQv0ltrGOzuhwk_Sz8EN15e4X8SFzL6m3G6FeEzhD47wvA89en7Iu4XBSJ0MEoqPL08WUsmS1_jRIyUxNNIo5YwFhYTIysR97itR1SADzqddcHLynBHI/s1600/20141025_042705.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9hJbDXHSapoo8loDq9ZzmwiacQv0ltrGOzuhwk_Sz8EN15e4X8SFzL6m3G6FeEzhD47wvA89en7Iu4XBSJ0MEoqPL08WUsmS1_jRIyUxNNIo5YwFhYTIysR97itR1SADzqddcHLynBHI/s1600/20141025_042705.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Höst i Skåne är fantastiskt. Här i närheten av vändpunkten i Genarp.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi nådde vändpunkten i Genarp c:a 15 minuter tidigare än jag
gjort året innan. Benen kändes ganska tunga, men kroppen kändes hyfsat pigg och
mentalt var jag på topp. Den dåliga uppladdningen tror jag uppvägdes av ”erfarenheten”
av loppet året innan. Vid vändpunkten blev det två klunkar kaffe och några
tuggor av mina tunnbrödsrullar. Kalasfikan (som var sjukt lockande) av
kladdkaka, godis, nötcreme och cola lät jag vara. Jag och Rikard vände tillbaka
tillsammans med Oscar. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrJiJDM9n_terYOFPB8uMVezobhf16mPQFgr15GTVjjcdVp2jb7L4bBy77xeddNaspXeIFx6Kcf_r7iv6OZgknQtBUfDBk7_iVnSZmzBYO8vCRv2Lxq-RGq-DVfbEHvUEc73Ae1A3H9yE/s1600/20141125_123743.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrJiJDM9n_terYOFPB8uMVezobhf16mPQFgr15GTVjjcdVp2jb7L4bBy77xeddNaspXeIFx6Kcf_r7iv6OZgknQtBUfDBk7_iVnSZmzBYO8vCRv2Lxq-RGq-DVfbEHvUEc73Ae1A3H9yE/s1600/20141125_123743.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kalasfika vid vändpunkten.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUu3OlxL_ePmVqDxBWPLNOaZoAzAx4UVDeDcONAArTUSWIypcDJeXQTnD6baF827ZUGV1mzi7dUe71Z5LJa6dhR_ppvjufDopUZwBpQcBKRXThhBot9lKUnSyn_Z1bNNbMD7JMUx_TkNo/s1600/20141125_134247.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUu3OlxL_ePmVqDxBWPLNOaZoAzAx4UVDeDcONAArTUSWIypcDJeXQTnD6baF827ZUGV1mzi7dUe71Z5LJa6dhR_ppvjufDopUZwBpQcBKRXThhBot9lKUnSyn_Z1bNNbMD7JMUx_TkNo/s1600/20141125_134247.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Väggen" på väg hemåt. Den var extra tuff för Oscar med ett ont knä.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är nu utmaningen börjar. Förra året kom ett brutalt
illamående efter 3.5 timme och jag var beredd på det. Men i år kom det aldrig.
Dock kom dippen runt 4 timmar. Då började det ta emot ordentligt och benen sa
verkligen ifrån. Då var vi uppe på åsen och de värsta uppförsbackarna hade vi
lämnat bakom oss. Dock hade vi c:a 1 kilometer asfaltslöpning framför oss som
tar riktigt hårt på psyket och på trötta ben. Det rullade dock på hjälpligt och
jag hade bestämt mig för att vara i rörelse hela tiden. Med c:a 15 km kvar kom
jag ifatt Oscar som hade fått lite försprång. Hans knä hade börjat krångla
efter ett fall tidigare på banan. Efter detta var det en ordentlig kamp ensam
med demonerna. Det är slitigt när man känner att benen är helt slut och
tankarna på vad f-n man håller på med kommer. Jag springer och gäspar, det
börjar göra ont lite här och var och hela mitt väsen har fått nog. Det är då
man behöver gräva lite djupare, hitta glöden som driver en framåt. Det är också
här man inser hur duktiga de andra löparna är som springer denna banan på 4
timmar. När man når Torna Hällestad ser man skylten ”Skryllegården 5 km”. Den
är skön att se, , snart hemma. Samtidigt är det för mig otroligt tungt. De 5
kilometrarna är nämligen duktigt jobbiga med brutala uppförsbackar precis i
slutet på banan. Undrar om det inte är typ 3 km uppför av de 5. Och då känns
det att man har 45 km terräng i benen. När man svänger runt sista kröken är det
dock otroligt skönt att se målflaggan. Då rätar man lite på ryggen och ser till
att plocka ur det sista ur benen. Alla löpare (eftersom jag är bland de sista
in i mål) klappar och hejar. Det känns bra. Det har ingen betydelse vilken
placering man får, man har klarat det, man har vunnit.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Målet för året var att slå tiden från i fjol på 6h 55min
(fem minuter under maxtiden på 7h). I år kom jag in på 6h 36min. En förbättring
med 19 minuter. Det är jag riktigt nöjd med. Vi får se om jag kan putsa den
tiden ytterligare nästa år. Jo, för nästa år kommer jag stå på startlinjen
igen, den saken är säker! <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Slutligen ett stort tack till Markus, Team Create, alla
medlöpare och alla andra som hejar och hjälper. Markusloppet är ett riktigt
trevligt lopp. För mig är det ett fantastiskt lopp, min första ultra och
dessutom bär det typ mitt namn.<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-44465241200992366252014-10-21T14:14:00.000-07:002014-10-21T14:14:34.197-07:00Lite "swimrun" som genrepEfter en ganska brutal förkylning var det skönt att komma ut på en kort tur igen. Det blev 5 km i skogen i torsdags. Lerigt och blött efter de senaste dagarnas regn. Det var så klart 5 tunga kilometer, precis som det brukar efter en tids uppehåll med förkylning. Men det kändes på det hela rätt bra. Sen känns det mentalt inte så bra med tanke på att jag ska orka springa 10 gånger så långt på lördag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioMEZbuwVHiWqweGYHeNJY0DJxFFP_71H_dIBZXN0-POS_GYDf0jkx-EVWDTpJoeLCksd7-NQCEpZWkqXqtHdWxLfV81AAYWbwjn2Mw5nh1dc4SE2IruOfTsWV4t5SThUae-2Vsx1FqlA/s1600/20141017_161453.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioMEZbuwVHiWqweGYHeNJY0DJxFFP_71H_dIBZXN0-POS_GYDf0jkx-EVWDTpJoeLCksd7-NQCEpZWkqXqtHdWxLfV81AAYWbwjn2Mw5nh1dc4SE2IruOfTsWV4t5SThUae-2Vsx1FqlA/s1600/20141017_161453.jpg" height="320" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det fick bli de gamla skorna på kortturen i torsdags. Tur det.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisk3QkS_RdPhIsGNPcFGq1TX2QvclDVprmvzVllb6c05woKQbtIpsK430MtHs-BcbNo0Cc3TA1nlzHNp0FAjefXXzT2IQygewJ1FzrWwx7vV7J9IeM7Nhc5j4HwrzuosutM7Vn1smK2yE/s1600/IMG_20141017_160850.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisk3QkS_RdPhIsGNPcFGq1TX2QvclDVprmvzVllb6c05woKQbtIpsK430MtHs-BcbNo0Cc3TA1nlzHNp0FAjefXXzT2IQygewJ1FzrWwx7vV7J9IeM7Nhc5j4HwrzuosutM7Vn1smK2yE/s1600/IMG_20141017_160850.jpg" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mycket vatten på stigarna, trots att regnet upphört.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
I lördags var jag tvungen att testa hur kroppen kändes för att kunna avgöra om det blir ett Markuslopp eller ej på lördag. Efter c:a 6 kilometer dog kroppen och det kändes riktigt tungt. Jag körde dock på en bit till och efter 10 kilometer hade kroppen kommit igång och de sista 10 kilometerna kändes riktigt bra. Tungt var det, men det berodde nog lika mycket på att regnat öste ner under hela tiden. I början av turen försökte jag undvika de värsta vattenpölarna och lergroparna, men efter en stund var det lönlöst. Det var bara att köra på. Stigarna hade förvandlats till åar. Nu fick jag verkligen testat min teori om att <a href="http://evorun.blogspot.se/2014/09/lopning-utan-blasor.html" target="_blank">tåstrumporna minimerar risken för skav</a>. Och betyget var på topp. Inte en blåsa, inte ett skavsår. Likaså fick min nya <a href="http://evorun.blogspot.se/2014/10/17-dagar-kvar-och-fnurr-pa-traden.html" target="_blank">Haglöfs L.I.M</a> sitt eldprov. Jag trodde nog inte den skulle klara regnet och jag hade rätt. Dock höll den förvånansvärt bra men framförallt höll den mig varm.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCUoftuch2nUtJ8cQ9Cr6pLswWWe9melt9EcO6h4Ps9ZSmLY9ClD_20Q919H5WBHS1xCFGiqgXGvdsCfn5qYUg1J9KIxpq3LTChkP_zKWoZk07rEzVjNa1sjLKyGEXpDE7dG50wFCRd7o/s1600/20141019_115437.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCUoftuch2nUtJ8cQ9Cr6pLswWWe9melt9EcO6h4Ps9ZSmLY9ClD_20Q919H5WBHS1xCFGiqgXGvdsCfn5qYUg1J9KIxpq3LTChkP_zKWoZk07rEzVjNa1sjLKyGEXpDE7dG50wFCRd7o/s1600/20141019_115437.jpg" height="320" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Flytande underlag för löpning</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7xwwDwYLFD7ANG2me7pWQXN5URJ-kl8nCRj-hiT4EO9tX5YT-pf93ETGnQrIKyt3gFikZBierE25-oIshAgZirvf9PQm8uUPIWVee70xoaIkBvVpUkPX6OfhwwjdGNeFuIbR-TsloFFM/s1600/20141019_124321.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7xwwDwYLFD7ANG2me7pWQXN5URJ-kl8nCRj-hiT4EO9tX5YT-pf93ETGnQrIKyt3gFikZBierE25-oIshAgZirvf9PQm8uUPIWVee70xoaIkBvVpUkPX6OfhwwjdGNeFuIbR-TsloFFM/s1600/20141019_124321.jpg" height="320" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">De flesta stigar förvandlades till åar. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKfXI0wHZ_C7fK_01uDofS3qXrvggL-JsVfy0isbKAsUnvDQ33B4Cjgc_1b3_SbByDAL4hfOP6eXTO3ZxZZRRkr0G9LSJG1pKTCyRj3bQJdloC6H1avbq8-h9xYAZ6fMJzjiPb9sbKUQI/s1600/20141019_124333.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKfXI0wHZ_C7fK_01uDofS3qXrvggL-JsVfy0isbKAsUnvDQ33B4Cjgc_1b3_SbByDAL4hfOP6eXTO3ZxZZRRkr0G9LSJG1pKTCyRj3bQJdloC6H1avbq8-h9xYAZ6fMJzjiPb9sbKUQI/s1600/20141019_124333.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det var lönlöst att ens försöka undvika vattnet. Ofta med skorna 3 cm under vatten. Tack tåstrumpor!</td></tr>
</tbody></table>
Ska man tro meteorologerna ska det fortsätta regna och ganska mycket också. Jag siar om ett riktigt lerigt och blött Markuslopp. Det kommer bli 50 tunga kilometer, men samtidigt är det det jag älskar, ju jävligare det är, desto tjockare bli pannbenet. Och jag säger som i fjol, <a href="http://evorun.blogspot.se/2013/09/dnf-ar-inget-alternativ.html" target="_blank">DNF är inget alternativ</a>. Jag hade en tanke om att jag skulle försöka mig på att springa loppet på 6 timmar, men har lagt ner det p.g.a. att träningen inte blivit som jag tänkte. Så, nu är målet att komma i mål under maxtid.<br />
<br />
Så, på lördag smäller det. Ultra nummer två för mig och jag är riktigt taggad. Det är detta lopp jag väntat på hela året.<br />
<br />
Skåneleden, here I come. Bring your worst!Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-21658438326347495772014-10-08T13:13:00.000-07:002014-10-08T13:13:40.862-07:0017 dagar kvar och fnurr på trådenOnsdagen den <a href="http://evorun.blogspot.se/2013/10/var-tog-formen-vagen.html">2 oktober</a> i fjol kom förkylningen, lagom inför ultrapremiären. Varför ändra på en blivande tradition, förkylningen kom i år också. Det var ju själva den. Nu blir det vila ett par dagar så får vi hoppas den lägger sig. Jag har ju inte tid med detta!<br />
<br />
Förutom förkylningarna så älskar jag hösten. Det är den absolut bästa tiden att springa. Lagom temperatur, färgernas variation är underbara, luften är frisk och det är lite mer lera i spåren i skogen; precis som jag älskar det. Dessutom kommer höststormarna och regnet. På något sätt triggar det mig. Jag älskar att ge mig ut när det är en riktigt jävligt väder. Att dra på sig regnjackan, handskarna och mössan och sedan bara ut och kämpa. Fram med pannbenet, jag mot elementen. Det ger en mäktig känsla.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9h3qu8hMn9FXMj9fFeLgP65Xh52UXu0g7rXM6IJ3ozoUDatU5C4RSBfGf2A6jgjSLW0hJrWLflFmUtRywGiAsTr6Icc3QBIuj_RDZGgdxgoxRFBMH-KXXbG837qg1oNEijvw8Oer5JM8/s1600/20141007_211106.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9h3qu8hMn9FXMj9fFeLgP65Xh52UXu0g7rXM6IJ3ozoUDatU5C4RSBfGf2A6jgjSLW0hJrWLflFmUtRywGiAsTr6Icc3QBIuj_RDZGgdxgoxRFBMH-KXXbG837qg1oNEijvw8Oer5JM8/s1600/20141007_211106.jpg" height="320" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 13px;">Mörkret ger en extra dimension i löpningen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Nackdelen med ett sådant väder är att det kan vara svårt att komma ut. Igår var en sådan dag. Men, jag kom ut. På med den nya jackan, en Haglöfs L.I.M. och pannlampa och ut på den dagliga milen. Regnet hann tyvärr upphöra när jag väl kom ut, men mötte upp fint med 3 km kvar. Vinden däremot var inte nådig på den skånska slätten och mörkret på grusvägarna vad riktigt kompakt. Men ut kom jag och efteråt var det som vanligt en helt underbar känsla i kroppen. Jag tror aldrig jag ångrat en löptur.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifykvxoXBaFUFhGP3H4m5Wo83XLNHQ3ISj_oDDgO00zfENl0uusOXgTWsp_MkYbPcYXKZP38CnsaX0KCcMXtbvX69sZCC22tgiL3n3odU5xP_3WsddRHJvFHY66JtmSUmzCEoGuKf2Cyc/s1600/20141007_202916.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifykvxoXBaFUFhGP3H4m5Wo83XLNHQ3ISj_oDDgO00zfENl0uusOXgTWsp_MkYbPcYXKZP38CnsaX0KCcMXtbvX69sZCC22tgiL3n3odU5xP_3WsddRHJvFHY66JtmSUmzCEoGuKf2Cyc/s1600/20141007_202916.jpg" height="180" width="320" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiTORo9qCOust0W5wucn5SIjZIwkXVXqToWFxxrWSURxBO1M_cU8DsL134B0dR23nZ0J2WSbPY_TcaPzUuozThVMa2vd1q2WBmg2713nvCVCvohnjzHdHJo4_AwoAUFQtnpw_Rk6YJRPw/s1600/20141007_203113.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiTORo9qCOust0W5wucn5SIjZIwkXVXqToWFxxrWSURxBO1M_cU8DsL134B0dR23nZ0J2WSbPY_TcaPzUuozThVMa2vd1q2WBmg2713nvCVCvohnjzHdHJo4_AwoAUFQtnpw_Rk6YJRPw/s1600/20141007_203113.jpg" height="320" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="font-size: 13px;">Haglöfs L.I.M. Ska vara vattentät med 10 000 i vattenpelare. Det får vi testa. Den blir dock extremt lite när man packar den vilket var det som avgjorde att jag köpte den.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Det enda som inte riktigt stämde igår var pannlampan. Min 249-kr-från-Kjell&co-pannlampa höll inte måttet i mörkret. Så, efter en tips från Johan i gruppen på Facebook så beställdes en Petzl Tikka RXP. Det ska bli intressant att testa den. Mer om det senare.<br />
<br />
Nu blir det förkylningsdämpning och frustration över uteblivna löpturer!Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-35267248220795941032014-10-05T13:47:00.002-07:002014-10-05T13:47:21.826-07:00Det blev på riktigt, vad hände<div class="MsoNormal">
Så var det dags, löpinstruktör, hemsida, samarbetspartners
och ett liv kring löpning. Nu är Evorun lanserat. <a href="http://www.evorun.se/">www.evorun.se</a><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det var aldrig ambitionen och det har egentligen bara varit
en tanke ett tag. Tanken väcktes när jag startade gruppen på Facebook, att
hjälpa andra som vill gå över och springa med en naturlig teknik i
minimalistiska skor. Sen kom <a href="http://evorun.blogspot.se/2014/08/da-var-man-certifierad-lopinstruktor.html" target="_blank">instruktörsutbildningen</a> och tanken var väl att man
skulle kunna coacha några som ville förbättra sin löpteknik, kanske hjälpa
några som ville förlänga sina distanser. Sen kom samarbetet med L9 Fitness och
nu har alltså Evorun lanserats på riktigt och intresset blev galet mycket
större än vad jag kunnat drömma om. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBMH69-_DJYN9dpv3bSn9zWxi2q32buApISKliUniLekF8N1bq8jmqupN1_Mu_xyQ_OBKLshtCEjIJcz3ywhuGjxOV5_0lCp3OfW-Wvtcwk81Pwv6-mOAYFd5e4SCXZrsYgkU5fY5xP6U/s1600/hemsida.jpg" height="297" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">www.evorun.se</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så, i veckan som kommer smäller det. Det blir ”kick-off” på L9 Fitness. En lite workshop och teaser för vad som komma skall. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
När det gäller min egen löpning funkar det helt ok. Jag
njuter av löpningen. Det är min favoritårstid att springa, höst. Hösten betyder
klara färger, varierande väder, frisk luft och allmän njutning. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhw-3gb5NGqt2Mt4on74PuSV4ofkSbWDF4QGtV7hJLRDP-uA3N1XcXL0aiNEFajqCT80r3kRKkrncNu_M4o9HhudEiI8osb3CU1nWppmiZMCnVobE2Bt05BHCLeqHXKRd7UEoBQcwYeWCs/s1600/grusv%C3%A4g.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhw-3gb5NGqt2Mt4on74PuSV4ofkSbWDF4QGtV7hJLRDP-uA3N1XcXL0aiNEFajqCT80r3kRKkrncNu_M4o9HhudEiI8osb3CU1nWppmiZMCnVobE2Bt05BHCLeqHXKRd7UEoBQcwYeWCs/s1600/grusv%C3%A4g.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Tempot går
liksom ner lite på hösten, dvalan inför vintern börjar långsamt infinna sig.
Det bara tre veckor kvar till <a href="http://evorun.blogspot.se/2014/09/nasta-utmaning-antagen.html" target="_blank">Markusloppet</a>, mitt livs andra ultradistans. Jag
känner mig sjukt oförberedd och egentligen har jag tränat alldeles för dåligt.
Å andra sidan, jag känner mig nästan <a href="http://evorun.blogspot.se/2013/10/var-tog-formen-vagen.html" target="_blank">mer tränad nu</a> än vad jag gjorde vid samma
tid i fjol. Och jag har en sak som ger mig en enorm fördel, jag har gjort det
en gång förut, jag vet vad som gäller, jag vet att det kommer vara ett helvete.
Jag kommer vara trött, må illa och ha mörka demoner att hantera. Men jag har
varit där tidigare och jag vet av erfarenhet att det underlättar. Men, vi får se
hur det blir, jag är hoppfull.<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-65561273514442156392014-09-24T05:02:00.000-07:002014-09-24T05:02:25.388-07:00Löpning utan blåsorFörr undrade jag alltid vad folk höll på med. De fick blåsor på fötterna hela tiden. Det fick minsann inte jag. Nu är jag inte lika cool längre. De senaste två åren har de börjat dyka upp, speciellt på lill- och stortå, men även i sidorna på trampdynorna. Det är sällan när jag maler asfalt, utan ofta under trail-löpning och framför allt när det är vått ute. Det är ju inte så konstigt att det är så säger kloka människor och jag håller med.<br />
<br />
Blåsor är dock en j-a gissel för löpare, ni vet själv. Det gör galet ont och det är väldigt svårt att fortsätta. Jag vill inte ha dem, speciellt inte på långturerna. Men så hittade jag lösningen, eller ja, något som hittills funkar riktigt bra. Tåstrumpor! Så enkelt.<br />
<br />
Jag hade sådana på den tiden när jag sprang i seglar... förlåt, Fivefingers. När jag gjorde mig av med dessa hamnade mitt enda par tåstrumpor (vänta, jag ska bara lägga till det ordet i stavningsprogrammet) längst in i garderoben och där har de legat. Så var det en dag när en av medlemmarna i min löpgrupp började prata om det. Han hävdade att det varit riktigt bra att använda sådana, även i vanliga skor. Jag rotade så klart fram de gamla tåstrumporna ur garderoben och har testat dem på ett par längre turer nu, både på asfalt och i terrängen, i torrt och i vått väder. De är fantastiska!<br />
<br />
Igår klickade jag helt sonika i två par och la dem i kundkorgen i webbutiken och nu fick jag dem i näven. Kanon. De blir testade på helgens långtur och har de vad som krävs får de vara med under Markusloppet den 25 oktober.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx6nJoXmrMbCk6xHH5vibYAPDxQ5tJmCiNxSwqdj2IV-dLcKlhcck9_tYybTnqL54eGwkEG6y-7wN5DSELYGezzt1FevRGHjKpqFTHspB_ruujNNpPXaf_u-gGVyHdkMUXG8gCEN2nQOI/s1600/20140924_131808.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx6nJoXmrMbCk6xHH5vibYAPDxQ5tJmCiNxSwqdj2IV-dLcKlhcck9_tYybTnqL54eGwkEG6y-7wN5DSELYGezzt1FevRGHjKpqFTHspB_ruujNNpPXaf_u-gGVyHdkMUXG8gCEN2nQOI/s1600/20140924_131808.jpg" height="225" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">De strumpor jag har är av märket injinji och jag gillar dem skarpt.</td></tr>
</tbody></table>
<br />Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-52481439856951280512014-09-02T11:08:00.000-07:002014-09-02T11:08:00.009-07:00Nästa utmaning antagen<div class="MsoNormal">
När anmälningen till Markusloppet öppnade i fjol var jag
<a href="http://evorun.blogspot.se/2013/08/forsta-ultradistansen.html" target="_blank">oerhört osäker</a> på om jag skulle klara springa ett ultramaraton. Jag hade ju
inte ens sprungit ett vanligt maraton och det längsta jag sprungit innan var en
tremilsrunda, en gång. Jag sög på karamellen länge, men tog mig i kragen och
<a href="http://evorun.blogspot.se/2013/08/forsta-ultradistansen_28.html" target="_blank">anmälde mig</a>. Facit har vi och det gick ju <a href="http://evorun.blogspot.se/2013/10/markusloppet.html" target="_blank">bra</a>. Jag klarade det, om än med
endast fem minuters marginal till maxtiden och som sista löpare in under
maxtid. Men jag klarade det.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixR7LnF3W3tf1R_zYFfE4f1WWy5pcLAqWt4tUNyfb28r1TMZ4axpPQUoxQuj4EeomAOdY1fCLZ0wNs71tLEvJHsSQqHBODe1mV_3CNTYfK3sleQA0tGR2BvoaScjSpWZLlGXVTtZ2NP1w/s1600/finisher_Markusloppet.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixR7LnF3W3tf1R_zYFfE4f1WWy5pcLAqWt4tUNyfb28r1TMZ4axpPQUoxQuj4EeomAOdY1fCLZ0wNs71tLEvJHsSQqHBODe1mV_3CNTYfK3sleQA0tGR2BvoaScjSpWZLlGXVTtZ2NP1w/s1600/finisher_Markusloppet.jpg" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lite småtrött efter ultrapremiären</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Så, i år när anmälan öppnade funderade jag inte så mycket.
Jag hade redan bestämt mig, ja, det gjorde jag faktiskt redan dagen efter jag
sprungit loppet i fjol. Jag anmälde mig direkt. Jag har ju en sistaplats att
försvara! Skillnaden mellan i fjol och i år är att min träningsmängd denna
sommar har varit LÅNGT mycket mindre än förra året. Så, det finns ju visst
tvivel om jag ska klara det i år. Jag inbillar mig dock att jag kommer klara
det på att jag faktiskt är bra grundtränad och att jag nu vet vad som väntar.
Jag springer inte in i det okända. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sen känns det vissa dagar som om jag har fått någon slags
hybris. I år velade jag mellan ”Nordsidan” och ”Himmel, hav och helvete” på Kullamannen, jag fegade ur och tog
Nordsidan, 24 kilometer i värsta terrängen. När jag kom i mål var jag ordentligt
trött, men jag ville ha mer, jag ångrade att jag inte antagit ultradistansen.
Så, i lördags när anmälan öppnade slängde jag mig på anmälningsknappen och fick
en plats på ultran. I år har de dock förlängt ”Himmel, hav och helvete” till
60+ (alltså en mil längre än Markusloppet) och med 3000+ höjmeter(!). Det är en
annan kaliber! Va f-n har jag nu gett mig in på? Det är rätt mycket höjdmeter
alltså. Med tanke på att jag har typ 100m på min dagliga runda så lär jag få
ligga i lite med backträningen i vinter. Men det ska gå, det ska det! <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Nåväl. Efter avslutat instruktörsutbildningen har jag fått
lite motivation till att styrketräna. Jag verkligen hatar styrketräning, så vi
får se hur länge motivationen håller i sig, men kanske, kanske… men en sak är
säker. Jag SKA klara Kullamannen. DNF is not an option!<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-61196399368571034962014-08-30T12:44:00.001-07:002014-08-30T12:45:18.816-07:00Då var man certifierad löpinstruktör<div class="MsoNormal">
När jag 2011 slängde mina traditionella löparskor så långt
jag kunde hade jag inte en aning om vilken resa detta skulle bli. Jag kunde
börja springa obehindrat, vardagen blev lättare eftersom knä, höfter och
ländrygg inte längre gjorde ont. Jag kunde öka mina distanser och mitt mål att
springa en maraton någon gång i livet blev en ultramaraton 2013. Då funderade
och kände jag efter många dagar innan jag vågade trycka på bekräftaknappen på
anmälningsformuläret. I år funderade jag inte ens. När anmälan öppnade till
Markusloppet anmälde jag mig. Nu har jag gjort det en gång och jag vet att jag
kan. Klarar jag det inte är det också ok, nu gör jag det för att det är kul och
en underbar känsla. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under resan har många nyfiket frågat mig om råd. I början
nära vänner, sen kollegor och vänners vänner o.s.v. Ofta är det någon som har
ont i knä, fötter, ländrygg eller höfter. Jag brukar ge lite tips och några har
jag sprungit en runda med för att coacha lite extra. Jag testade lite olika
skor och har landat i Vivobarefoot. Varför? För att av alla skor jag testat är
det dessa som bäst låter foten och kroppen göra det jobb och de rörelser som vi
är konstruerade att utföra, springa under lång tid.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta har lett till att jag börjat prata en hel del med
andra som förespråkar en naturlig löpstil, det har också gjort att jag läst
otaliga böcker, artiklar och forskningsrön kring löpning och utifrån det
experimenterat på mig själv. Och så hände det till sist, jag blev ”indragen” på
en instruktörsutbildning och det var riktigt kul. Det var jag och en massa PTs
och alla hade järnkoll på träning i allmänhet. Jag blir lite ödmjuk inför
människor som har så bra kunskaper och jag har lärt mig massor. Det var också riktigt
tillfredställande att märka att jag har väldigt bra grundkunskaper i naturlig
löpning och kunde dela med mig mycket av min erfarenhet. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kontentan av det hela, nu kan jag kalla mig Löpinstruktör
via Movement Health och därmed utföra riktigt bra löpanalyser och därmed också
hjälpa människor att förbättra sin löpning och övrig träning.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Härligt. Löpdjävulen i mig vaknade verkligen idag!<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-67607581546958611562014-08-11T12:49:00.000-07:002014-08-11T12:53:36.295-07:00Hampaproteinbars<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Sedan förra
året när jag började träna inför <a href="http://evorun.blogspot.se/2013/10/markusloppet.html" target="_blank">Markusloppet</a> har jag testat lite olika saker
att äta under tiden jag springer. För mig funkar inte geler, det är alldeles
för sött och sliskigt. Dessutom är geler och sportdryck galet dyrt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Jag har
testat lite olika saker på långpassen; Runekakor, barnmat, vingummi, ägg,
ostmackor, äpple, morot och nu kör jag lite på nötcreme. Jag klarar som sagt
inte av om det är för sött, vilket gör att Runekakan går bort och nötcremen
funkar precis i början på löpningen och när sötsuget sätter in. Oftast är jag
sugen på riktig mat och inte helt sällan bröd, så ostmacka brukar funka.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Jag tänkte
testa vidare och hittade ett intressant recept i en brittisk receptbok för
vegetarianer (Frenkiel D. & Vindahl L., <i>The Green Kitchen</i>). Hampaproteinbars. Råa och bra ingredienser och inget fancy pancy
som är omöjligt att hitta i Sverige. En välsorterad matbutik har alla
ingredienser. Jag har ännu inte hunnit testa dessa under någon långtur, men
räknar med att göra det snart. En del ingredienser är ganska dyra (jag har i
och för sig inte letat runt så mycket), men priset lär hamna långt under
färdiga powerbars som man hittar i handeln. Receptet (som är fritt översatt till svenska) är enkelt och ser ut så
här:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<b>Hampaproteinbars</b><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Torrmix:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
160 g pumpafrö<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
100 g riven
kokos<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
80 g hampafrö<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
50 g
hempaproteinpulver (eller mer hampafrö, vilket jag har)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Våtmix:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
20 dadlar<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
90 ml
kokosolja<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
30 g
kakaopulver<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
1 tsk
vaniljextrakt<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
40 g
havregryn<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
2 tsk
vallmofrö<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Blanda allt
i torrmixen i en matberedare/mixer och kör. Blanda inte för mycket för man vill
ha lite struktur på det. Häll över till en skål.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Blanda alla
ingredienser i våtmixenm i matberedaren/mixern (om inte mixern är stark nog för
dadlarna kan man mosa dem först med en gaffel. Denna röra ska köras lite längre
så det blir en puré.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Häll
våtmixen i torrmixen, lägg i havregrynen och vallmofröna och blanda riktigt
ordentligt. Här fick jag hälla i en matsked vatten för att få det att hänga
ihop bättre.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Häll överallt
i en form på c:a 18 x 28 cm där du lagt bakplåtspapper i. Jämna ut och tryck
till ordentligt. Sätt in i kylen och låt stå i 30 minuter.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Ta ut formen
och dela i bitar efter behag. Jag fick 14 bitar a 2 x 9 cm (jag tänker dela
dessa på mitten för att ha med ut på löptur).<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Enligt
receptboken ska de hålla c:a en vecka i kylen.<o:p></o:p><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbqZF2rC3x0aUDY7YyQPncuy1Ig11TXGpwuaNtOe2Kk2SzZjVK5k3bLPoq25nFWzrYE6t5_Cw4QyYGJ0oJOMetfsW6mmcD2Jy6IsPLMgcWx-uaID_F0JqI6cozYeMz-NBga9QCvAk53eQ/s1600/20140811_132959.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbqZF2rC3x0aUDY7YyQPncuy1Ig11TXGpwuaNtOe2Kk2SzZjVK5k3bLPoq25nFWzrYE6t5_Cw4QyYGJ0oJOMetfsW6mmcD2Jy6IsPLMgcWx-uaID_F0JqI6cozYeMz-NBga9QCvAk53eQ/s1600/20140811_132959.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Smeten uttryckt i formen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7_BFX1wtNtSN4H0hdiS5yfzZAOkd6eR9ADHwOo3rc1hwlK9tvN3EF5UweLB4rOIZp_HkayH96K8hNf_8Z3trMFGExMHr65BrJL9A9RelPIKdYUxlRcd25Vj-zrsuwS06zbhOpqfiTTYc/s1600/20140811_182956.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7_BFX1wtNtSN4H0hdiS5yfzZAOkd6eR9ADHwOo3rc1hwlK9tvN3EF5UweLB4rOIZp_HkayH96K8hNf_8Z3trMFGExMHr65BrJL9A9RelPIKdYUxlRcd25Vj-zrsuwS06zbhOpqfiTTYc/s1600/20140811_182956.jpg" height="180" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lagom bitar, men får delas på två eller tre när de ska med ut på tur.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
De blev
riktigt goda, nu återstår bara att se hur de är att ha med sig. Annars är det
ju alltid ett bra snack till förmiddags- eller eftermiddagsfikan. Eller kanske
rent av en lunch.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Lycka till!<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-82157855267633242982014-07-28T01:07:00.001-07:002014-07-28T01:07:53.182-07:00Motivationen på topp men ändå frustrationMotivationen är verkligen på topp. Jag vill bara ut och springa, träna inför Markusloppet, men jag kan inte. Otroligt frustrerande.<br />
<br />
För ungefär två veckor sedan var jag som vanligt ute och sprang. Jag drog på mig asfaltskorna och gav mig ut mot skogen för att springa min 13 km-runda. Totalt är det c:a 5 km skog och resten går på asfalt, gräs och grusgångar. Asfaltskorna tycks vara det självklara valet, jag har haft dem på rundan tidigare.<br />
<br />
Denna gång hände dock något. Ute på stigarna i skogen är det mycket rötter och sten. Ungefär mitt på sträckan trampar jag på en spetsig sten och det känns ordentligt genom sulan. Efter det har det gjort ordentligt ont mitt på trampdynan i vänster fot. När jag går känns det att det är ett blåmärke under forten och det är marginellt svullet. Det är första gången jag har haft ont någonstans i kroppen sedan jag började springa med en naturlig löpstil (eller barfota om man nu vill kalla det det) i september 2011. Det känns väldigt bra, speciellt om jag tänker tillbaka till tiden innan knäna packade ihop då jag hade ont lite här och var flera gånger i månaden; knä, ländrygg, anklar, axlar, vader, lår o.s.v. Skönt också att den första "skadan" är ett blåmärke.<br />
<br />
Jag pratade med en sjukgymnast om det som också tittade snabbt på foten. Förmodligen bara en liten blödning, inget farligt, bara att köra på, men lite lugnare. Skönt. Jag har kört några rundor efter det. Förmodligen alldeles för långt och lite för snabbt, så jag bestämde mig för att vila några dagar för att låta det värsta lägga sig. Vila ett par dagar ja, är inte det det jobbigaste som finns? Jag verkligen ogillar att vara stilla, hela kroppen skriker och jämrar sig och rastlösheten är total. Samtidigt har vi haft galet varmt här på slätten med temperaturer över 30 grader, så det är kanske bara bra att jag "måste" vila lite.<br />
<br />
Vad lär jag mig av detta då? Jo, använd skor som är avsedda för ändamålet. Jag har alltid undrat varför folk har så sjukt mycket skor (det gör jag i och för sig fortfarande), det är väl bara att dra på sig skorna och köra. Men så här, mina asfaltskor är verkligen asfaltskor. Känslan är väldigt nära att springa helt barfota och de har absolut minimalt med skydd för foten. Det i sig är inte ett problem eftersom jag har sprungit helt barfota i skogen förr, problemet är att jag blir mer oförsiktig när jag vet att jag har en sko på foten. Hädanefter när jag ger mig ut på de steniga stigarna drar jag på mig min trailsko som har bättre genomtrampsskydd i sulan och som ger lite mer skydd för foten.<br />
<br />
Det mest störiga är att jag känner att träningen inför mitt andra ultralopp inte går som jag vill. Å andra sidan gick det ju hyfsat bra förra gången med en så där bra uppladdning. Det bästa av allt är att jag vet att min "skada" inte är en skada utan jag som är lite gnällig och inte är van att det gör ont i fötterna.Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-82415537294894546192014-07-23T00:28:00.001-07:002014-07-23T00:28:51.828-07:00Nya rundor och nya skorFamiljen flyttade för ca en månad sedan. Vi flyttade ut ur Malmö och ut på "landet". Det gör att alla rundor jag är van att springa nu inte finns och det gäller hitta nya. Man blir som ett barn på nytt. Jag sitter med kartan på Jogg.se och mäter och letar. Letar vägar, cykelbanor, grusvägar som kan ta mig runt ungefär en mil och som funkar både nu på sommaren och i vinter när snö, kyla och mörker kommer. Det roligaste än nog ändå skogen. Det är ca 15-20 min löpning dit (10 min med cykel) och sen är det bara att utforska. Där finns två slingor på 2 och 4 km och det funkar de dagar jag bara vill springa. Men det är så mycket skog, så mångas grusvägar och så många stigar som måste utforskas.<div><br></div><div>Sen är det ju tiden. Som småbarnsförälder kan det vara extremt svårt att hitta tiden att komma ut, speciellt när man har ambitionen att springa mellan sju och åtta mil i veckan där minst ett pass är långpass om minst 2.5 timme. Men det går oftast, det handlar mycket om planering och prioritering (därav det sparsamma skrivandet här).</div><div><br></div><div>Jag nöter på mina kilometrar och i helgen fick mina Vivobarefoot Stealth gå i pension. De har varit med mig ca 1000 kmoch sulan börjar bli sliten och textilen börjar få lite hål där sko böjs vid tåboxen. Hållbarheten måste jag dock säga har varit grym. De har varit med mig ungefär dubbelt så långt som både mina Merrel och mina Fivefingers. Jag tänkte jag skulle ha ett pr nya Stealh, för de är de bästa skor jag haft, men så blev det inte. Efter lite dialog med Sebastianpå Fotkultur föll valet på ett par Vivobarefoot One. Vilken sko! Den sitter perfekt på foten. Inget som hindrar rörelserna, inget som skaver och en bred tåboxen som låter tårna göra sitt jobb. Dessutom är nog sulan lite tunnare än på Stealth för feedbacken till foten från underlaget är ruskigt bra. Jag tog en första tur med dem igår, 10km och återkommer med en recension när jag testat dem lite mer.</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH2qROX7oxSrsJJYfxlpThWpOAqsUUZNjvgWMXxb0R-9jc5ul6TKzaR6c7EI3IJl6pQmHDU3NQEJXk7AVhfF9Wdx7Aquj70_0sN6xZQFIScmfP15Bxu2RJbrEWVFOfQcGWm7pPNsn-hLg/s640/blogger-image-521237824.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH2qROX7oxSrsJJYfxlpThWpOAqsUUZNjvgWMXxb0R-9jc5ul6TKzaR6c7EI3IJl6pQmHDU3NQEJXk7AVhfF9Wdx7Aquj70_0sN6xZQFIScmfP15Bxu2RJbrEWVFOfQcGWm7pPNsn-hLg/s640/blogger-image-521237824.jpg"></a></div><br></div><div><br></div>Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3682407164551900212.post-19491356054684331512014-06-10T13:22:00.000-07:002014-06-10T13:22:03.820-07:00Kullamannen och nästa mål<div class="MsoNormal">
Kullamannen 2014 avklarad. Jag har sprungit det två gången
tidigare och det är verkligen ett favoritlopp. Tidigare har jag sprungit svart
bana (13 km), men i år blev det Nordsidan (21km), det som tidigare hette Dödens
zon. Tankarna fanns att göra Himmel, Hav och Helvete (56km), men jag kände att
jag inte ska pusha på för mycket med ultradistanserna. Det var som vanligt helt
underbart och det var en rejält teknisk och utmanande bana. Kroppen var
totalt slut efter loppet, som sig bör. Värst är nog allt backen upp på Håkull,
den suger lite i benen om man uttrycker det så.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbj7rYzeQp4vTLX8lU5f4-Fb8gIr37tT2yazL1rLmEdgOFkE2NBArx68oIrnnrObyx_Eed1xEu7DMyglL7CSQmwkA0bpoEWvZnXcGfxXxjLGJpBuU4ExBnxdA7gBXaf6WfONO7nJImd14/s1600/20140531_111930.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbj7rYzeQp4vTLX8lU5f4-Fb8gIr37tT2yazL1rLmEdgOFkE2NBArx68oIrnnrObyx_Eed1xEu7DMyglL7CSQmwkA0bpoEWvZnXcGfxXxjLGJpBuU4ExBnxdA7gBXaf6WfONO7nJImd14/s1600/20140531_111930.jpg" height="225" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mina Vivobarefoot Breatho Trail gjorde som vanligt ett bra jobb med sitt kick-ass grepp.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxKCiffXSFlBINQePfyWUZa1cNp1vrjEDicKGNhriUsD11wg2245O-aTPY8Ub3CAWXx253tzbVdXvRLJtJUBqVJo6KtIrFn29vIw20PFfSZC45fNOi8R03UfANEpS09P5FazfZZB0hr70/s1600/20140531_112117.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxKCiffXSFlBINQePfyWUZa1cNp1vrjEDicKGNhriUsD11wg2245O-aTPY8Ub3CAWXx253tzbVdXvRLJtJUBqVJo6KtIrFn29vIw20PFfSZC45fNOi8R03UfANEpS09P5FazfZZB0hr70/s1600/20140531_112117.jpg" height="400" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sammanbiten innan start.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn-6B8PRIBmUe-76-3bEWA8v2A9axTDG44QjHgYkT8glH5b5Ix8lfSplUtUL_A68RHZ1PRqohpWePzJ7iFip4grY3BfaMM697JVNad8BbVv8PDrkTpzJzJdkxPDwDpK5aKp0oyofOdS3A/s1600/20140531_121853.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn-6B8PRIBmUe-76-3bEWA8v2A9axTDG44QjHgYkT8glH5b5Ix8lfSplUtUL_A68RHZ1PRqohpWePzJ7iFip4grY3BfaMM697JVNad8BbVv8PDrkTpzJzJdkxPDwDpK5aKp0oyofOdS3A/s1600/20140531_121853.jpg" height="400" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Upp, upp, upp. Många står och flämtar på vägen upp, med all rätt.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5BsZ9oOaOKtw8mfbzRJ3n2-CAC9Z8ku-qQmA5269_94nA1mB1yX8qqW_C9xlyJPcBOpRGjvEwfD0Gx0vsc2zsoR9IX3IQX8vbGy5PObsexrwcWb5Htm-4TjeFQ5WGUeNgdmjyOdzCEls/s1600/20140531_132519.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5BsZ9oOaOKtw8mfbzRJ3n2-CAC9Z8ku-qQmA5269_94nA1mB1yX8qqW_C9xlyJPcBOpRGjvEwfD0Gx0vsc2zsoR9IX3IQX8vbGy5PObsexrwcWb5Htm-4TjeFQ5WGUeNgdmjyOdzCEls/s1600/20140531_132519.jpg" height="400" width="225" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ibland försvinner stigen liksom ner för en brant. Men det är bara att släppa på, sen blir det uppför.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijFIMZaqae9ezRDqeDBLdN2l0_HjD2w_Gv8d7i8V81d698Eo3IoNL8m39Dc0zavxLSf0qI_tCcptQP08ICgTcp5jEpQVIf3LGAUzE69A9Gy2L2mxbaoKi6uEutq3K7iDbXrFOYjkcMW7Q/s1600/20140531_133657.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijFIMZaqae9ezRDqeDBLdN2l0_HjD2w_Gv8d7i8V81d698Eo3IoNL8m39Dc0zavxLSf0qI_tCcptQP08ICgTcp5jEpQVIf3LGAUzE69A9Gy2L2mxbaoKi6uEutq3K7iDbXrFOYjkcMW7Q/s1600/20140531_133657.jpg" height="225" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Belöningen efter backen upp på Håkull är härlig, men det kostar på i benen.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nu börjar dock uppladdningen för nästa lopp. Markusloppet.
Det var <a href="http://evorun.blogspot.se/2013/10/markusloppet.html" target="_blank">tungt i fjol</a> och jag undrade om jag skulle göra det igen, men det fanns
egentligen inte några funderingar. Markusloppet blev jag lite kär i, inte bara
för det fina namnet. Det är klart, det var min första ultra, ja, faktiskt min
första distans över 30km. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Målet i årets lopp är</div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<ul>
<li><span style="text-indent: -18pt;">Klara loppet, alltså inte DNF.</span></li>
<li><span style="text-indent: -18pt;">Klara mig under maxtiden som är på 7h</span></li>
<li><span style="text-indent: -18pt;">Klara förra årets tid på 6h55min</span></li>
</ul>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="text-indent: -18pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Dessa tre mål känns absolut realistiska. Som vanligt är det
svårt att få ihop tid att träna till ultralopp när man är småbarnsförälder, men
det är också lite tjusningen med det hela. Själva loppet är en rejäl utmaning.
Dock ska man inte förringa utmaningen i vardagen tiden innan, när man ska
försöka hitta tid att träna. Men det ska nog gå.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Ambitionen är som i fjol. 10 - 12 km varje dag i 5 dagar, 1
dag med ett lite längre pass och en dag vila. Möjligen byter jag en av dagarna
med 10-12km till intervaller, men det får vi se hur det blir med det. Dessutom
är det träningsschemat lite av en utopi när man har små barn. ;)<o:p></o:p></div>
Marcushttp://www.blogger.com/profile/05780054148611159347noreply@blogger.com0