Rescension: Vivobarefoot Breatho Trail

Så var det dags för en ny recension.  Denna gång kommer jag titta på mina trail-skor. Jag har ett par Vivobarefoot Breatho Trial som jag haft i c:a ett halvår. Jag har sprungit ungefär 140km i skorna och enbart i terräng. Bland annat var det i dessa skor jag sprang mitt livs första ultramaraton. Precis som innan när det gäller skor tittar jag på helhetsintryck, material, stödfunktion, kvalitet, svaghet och pris.

Vivobarefoot Breatho Trail, precis uppackade.

Helhetsintryck:

Skorna kommer med en innersula, men denna väljer jag att plocka ut direkt, precis som med mina Vivobarefoot Stealth. Anledningen är densamma, att skorna funkar lika bra utan innersula och att det förbättrar kontakten med underlaget ytterligare. Även denna sko har en väl tilltagen tå-box vilket gör att tår och främre delen på foten lätt får plats utan skav. Jag har aldrig haft mina tår tejpade i denna sko, vilket inte verkar behövas då jag inte fått skav en enda gång, vilket min tidigare erfarenhet annars säger är mer regel än undantag. Skon känns ganska lätt och när man springer får man enormt bra feedback från underlaget. Sulan är täckt med ordentliga dubbar som get grepp i alla lägen i terräng. De är tillräckligt mjuka för att ge mig grepp på våta stenar, men tillräckligt styv för att ge bra grepp i en lerig utförslöpa. Skon känns lätt i handen och de utstrålar kvalitet. Skon är dessutom 100% vegan enligt deras hemsida.

Material:

Skon är gjord av en luftig mesh. Den är tät nog att hålla den mesta smutsen ute, men luftig nog att låta foten andas bra. Det finns inte vattentäthet nära skon vilket är både för fördelar och en nackdelar med sig. Fördelarna som jag ser är att när vatten kommer in i skon rinner det ut lika fort och man slipper klafsa runt i en sko full med vatten. Det ger också foten en helt annan chans att andas än en mer vattentät sko. Nackdelen är ju så klart att man blir blöt om foten om det är mycket vatten där man springer. Min erfarenhet av denna sko är dock att med en bra strumpa i som torkar fort är det inga problem eftersom också skon torkar väldigt fort.

Där är ingen tunga på skon vilket jag verkligen älskar. Jag har alltid haft problem med glidande, ihoprullade, för tjocka eller för korta tungor. Skon är mer som en våtdräckssko. För mig passar detta riktigt bra, jag kan dock tänka mig att det skulle kunna bli lite problem för någon med väldigt hög vrist att få i foten. Skosnören är något jag brukar dra sönder och jag stör mig alltid på att de är av så dålig kvalitet. Här verkar de dock hålla måttet och har än så länge uppvisat något ställe där de slits extra mycket.

Sulan är av samma gummityp som på Vivobarefoot Stealth och har mycket bra greppegenskaper och verkar ha väldigt bra slittålighet. Dubbarna är V-formade och ger ett otroligt bra grepp. På främre delen är de placerade med vinkeln framåt vilket ger perfekt grepp när man klättrar upp för branterna och på bakdelen av skon pekar vinkeln bakåt vilket ger bra grepp i utförslöporna. Jag kan faktiskt inte påminna mig om en enda gång jag halkat eller tappat fästet det minsta.

Stödfunktion:

Skon har så kallat ”zero drop”, vilket betyder att sulan är lika tjock fram som bak. Sulan är 2.5 mm tjock (4.5 mm om man räknar med dubbarna). Precis som andra skor från Vivobarefoot är skon byggd så att foten får arbeta fritt. Själv skon ger inte mycket stöd vilket ger fotens muskler möjlighet att arbeta och reagera på feedback från underlaget. Detta känns tydligt när man springer i ojämn terräng där foten får arbeta och även tar hjälp av resten av kroppen för att korregera för ojämnheter. Sulan är lite tjockare och styvare om man t.ex. jämför med Vivobarefoot Stealth, men fortfarande så mjuk och följsam att det inte påverkar känslan och kontakten med underlaget.

Bra böjlighet i sulan som ger väldigt bra sensorisk feedback till foten.

Även längs med är det bra böjlighet vilket ger foten möjlighet att jobba fritt på ojämnt underlag.

Kvalitet:

När man får skon i handen känner man att det är bra kvalitet och den känslan följer med när man sedan sätter den på foten. Textilerna är täta, dynamiska och verkar slitstarka. Hittills finns det inget ställe på skons textiler som börjat slitas och som jag nämnt längre upp verkar även skosnörena hålla måttet. Dessa skor har jag testat ganska hårt på steniga, leriga och snåriga djurstigar och trots det ser det ut som när jag fick dem, förutom att de har en klädsam ton av lera.

Sulans gummi blir jag inte riktigt klok på. Här har de lyckats riktigt bra. Gummit är tillräckligt mjukt för att ge bra fäste på våta stenar och samtidigt är det tillräckligt styvt för att de väl tilltagna dubbarna ska ge ett kanonfäste på mjukt och lerigt underlag. Något slitage på sulan kan jag inte heller se. Nu har jag i och för sig bara sprungit i ganska mjuk terräng med dem, vilket inte sliter så hårt på gummit, men det känns som att de kommer hänga med länge.

Gummit har en mycket bra blandning och dubbarna är smart riktade vilket ger mycket bra grepp.

Svaghet:

Vivibarefoot Breatho Trail har inga direkta svagheter som jag upptäckt hittills. Det finns dock två saker som jag skulle kunna bli problem i vissa situationer. Det ena är hur modellen är sydd utan tunga och med ”hel fot”. Detta kan göra att skon inte passar löpare med hög vrist eftersom det kan vara svårt att få ner foten. Dock tror jag inte detta kommer vara något problem för den absoluta majoriteten av löpare. Den svaga punkten som jag kan se är att det är ganska dåligt skydd för tårna uppe på skon. Jag har inte haft några problem med detta, men när man springer i terräng med mycket undervegetation, mycket lösa stenar eller mycket lösa grenar kan det lätt hända att något träffar och skadar en oskyddad fot. Denna risk kan man ju minimera genom att ha ett bra skydd på skon.

Pris:

1000:-

Betyg:

Vivobarefoot Breatho Trail är en enastående bra sko. De gör det den ska, den skyddar foten utan att inkräkta på min löpteknik. Den ser också till att jag behåller fästet i alla lägen, uppför som utför, i lera liksom på skogsstigen. Jag hade gärna gett skon fem apor, men stannar vid fyra eftersom den skulle kunna ha bättre skydd för tårna. Löser man det seglar den med lätthet upp till en femma.