Kullamannen 2014 avklarad. Jag har sprungit det två gången
tidigare och det är verkligen ett favoritlopp. Tidigare har jag sprungit svart
bana (13 km), men i år blev det Nordsidan (21km), det som tidigare hette Dödens
zon. Tankarna fanns att göra Himmel, Hav och Helvete (56km), men jag kände att
jag inte ska pusha på för mycket med ultradistanserna. Det var som vanligt helt
underbart och det var en rejält teknisk och utmanande bana. Kroppen var
totalt slut efter loppet, som sig bör. Värst är nog allt backen upp på Håkull,
den suger lite i benen om man uttrycker det så.
 |
| Mina Vivobarefoot Breatho Trail gjorde som vanligt ett bra jobb med sitt kick-ass grepp. |
 |
| Sammanbiten innan start. |
 |
| Upp, upp, upp. Många står och flämtar på vägen upp, med all rätt. |
 |
| Ibland försvinner stigen liksom ner för en brant. Men det är bara att släppa på, sen blir det uppför. |
 |
| Belöningen efter backen upp på Håkull är härlig, men det kostar på i benen. |
Nu börjar dock uppladdningen för nästa lopp. Markusloppet.
Det var tungt i fjol och jag undrade om jag skulle göra det igen, men det fanns
egentligen inte några funderingar. Markusloppet blev jag lite kär i, inte bara
för det fina namnet. Det är klart, det var min första ultra, ja, faktiskt min
första distans över 30km.
Målet i årets lopp är
- Klara loppet, alltså inte DNF.
- Klara mig under maxtiden som är på 7h
- Klara förra årets tid på 6h55min
Dessa tre mål känns absolut realistiska. Som vanligt är det
svårt att få ihop tid att träna till ultralopp när man är småbarnsförälder, men
det är också lite tjusningen med det hela. Själva loppet är en rejäl utmaning.
Dock ska man inte förringa utmaningen i vardagen tiden innan, när man ska
försöka hitta tid att träna. Men det ska nog gå.
Ambitionen är som i fjol. 10 - 12 km varje dag i 5 dagar, 1
dag med ett lite längre pass och en dag vila. Möjligen byter jag en av dagarna
med 10-12km till intervaller, men det får vi se hur det blir med det. Dessutom
är det träningsschemat lite av en utopi när man har små barn. ;)
