Då var man certifierad löpinstruktör

När jag 2011 slängde mina traditionella löparskor så långt jag kunde hade jag inte en aning om vilken resa detta skulle bli. Jag kunde börja springa obehindrat, vardagen blev lättare eftersom knä, höfter och ländrygg inte längre gjorde ont. Jag kunde öka mina distanser och mitt mål att springa en maraton någon gång i livet blev en ultramaraton 2013. Då funderade och kände jag efter många dagar innan jag vågade trycka på bekräftaknappen på anmälningsformuläret. I år funderade jag inte ens. När anmälan öppnade till Markusloppet anmälde jag mig. Nu har jag gjort det en gång och jag vet att jag kan. Klarar jag det inte är det också ok, nu gör jag det för att det är kul och en underbar känsla.

Under resan har många nyfiket frågat mig om råd. I början nära vänner, sen kollegor och vänners vänner o.s.v. Ofta är det någon som har ont i knä, fötter, ländrygg eller höfter. Jag brukar ge lite tips och några har jag sprungit en runda med för att coacha lite extra. Jag testade lite olika skor och har landat i Vivobarefoot. Varför? För att av alla skor jag testat är det dessa som bäst låter foten och kroppen göra det jobb och de rörelser som vi är konstruerade att utföra, springa under lång tid.

Detta har lett till att jag börjat prata en hel del med andra som förespråkar en naturlig löpstil, det har också gjort att jag läst otaliga böcker, artiklar och forskningsrön kring löpning och utifrån det experimenterat på mig själv. Och så hände det till sist, jag blev ”indragen” på en instruktörsutbildning och det var riktigt kul. Det var jag och en massa PTs och alla hade järnkoll på träning i allmänhet. Jag blir lite ödmjuk inför människor som har så bra kunskaper och jag har lärt mig massor. Det var också riktigt tillfredställande att märka att jag har väldigt bra grundkunskaper i naturlig löpning och kunde dela med mig mycket av min erfarenhet.

Kontentan av det hela, nu kan jag kalla mig Löpinstruktör via Movement Health och därmed utföra riktigt bra löpanalyser och därmed också hjälpa människor att förbättra sin löpning och övrig träning.

Härligt. Löpdjävulen i mig vaknade verkligen idag!

Hampaproteinbars

Sedan förra året när jag började träna inför Markusloppet har jag testat lite olika saker att äta under tiden jag springer. För mig funkar inte geler, det är alldeles för sött och sliskigt. Dessutom är geler och sportdryck galet dyrt.

Jag har testat lite olika saker på långpassen; Runekakor, barnmat, vingummi, ägg, ostmackor, äpple, morot och nu kör jag lite på nötcreme. Jag klarar som sagt inte av om det är för sött, vilket gör att Runekakan går bort och nötcremen funkar precis i början på löpningen och när sötsuget sätter in. Oftast är jag sugen på riktig mat och inte helt sällan bröd, så ostmacka brukar funka.

Jag tänkte testa vidare och hittade ett intressant recept i en brittisk receptbok för vegetarianer (Frenkiel D. & Vindahl L., The Green Kitchen). Hampaproteinbars. Råa och bra ingredienser och inget fancy pancy som är omöjligt att hitta i Sverige. En välsorterad matbutik har alla ingredienser. Jag har ännu inte hunnit testa dessa under någon långtur, men räknar med att göra det snart. En del ingredienser är ganska dyra (jag har i och för sig inte letat runt så mycket), men priset lär hamna långt under färdiga powerbars som man hittar i handeln. Receptet (som är fritt översatt till svenska) är enkelt och ser ut så här:

Hampaproteinbars

Torrmix:

160 g pumpafrö

100 g riven kokos

80 g hampafrö

50 g hempaproteinpulver (eller mer hampafrö, vilket jag har)

Våtmix:

20 dadlar

90 ml kokosolja

30 g kakaopulver

1 tsk vaniljextrakt

40 g havregryn

2 tsk vallmofrö

Blanda allt i torrmixen i en matberedare/mixer och kör. Blanda inte för mycket för man vill ha lite struktur på det. Häll över till en skål.

Blanda alla ingredienser i våtmixenm i matberedaren/mixern (om inte mixern är stark nog för dadlarna kan man mosa dem först med en gaffel. Denna röra ska köras lite längre så det blir en puré.

Häll våtmixen i torrmixen, lägg i havregrynen och vallmofröna och blanda riktigt ordentligt. Här fick jag hälla i en matsked vatten för att få det att hänga ihop bättre.

Häll överallt i en form på c:a 18 x 28 cm där du lagt bakplåtspapper i. Jämna ut och tryck till ordentligt. Sätt in i kylen och låt stå i 30 minuter.

Ta ut formen och dela i bitar efter behag. Jag fick 14 bitar a 2 x 9 cm (jag tänker dela dessa på mitten för att ha med ut på löptur).

Enligt receptboken ska de hålla c:a en vecka i kylen.

Smeten uttryckt i formen

Lagom bitar, men får delas på två eller tre när de ska med ut på tur.

De blev riktigt goda, nu återstår bara att se hur de är att ha med sig. Annars är det ju alltid ett bra snack till förmiddags- eller eftermiddagsfikan. Eller kanske rent av en lunch.

Lycka till!