Motivation i geggamojja

Det har varit lite svårt med motivationen sista tiden. På något sätt tror jag att kroppen sa ifrån efter Markusloppet; jag gav inte kroppen tid nog att återhämta sig. Nu börjar dock viljan och längtan efter löpningen komma tillbaka och det är otroligt skönt att dra på sig sina Vivobarefoot och ge sig ut ensam i löpspåret.

Idag blev det stiglöpning i Torup och bokskogen. Ungefär 11 km på djur- och ridstigar och det var helt fantastiskt skönt. Det har regnat ganska mycket de senaste dagarna så det var riktigt mycket geggamojja (lerigt delux) vilket gör det ännu bättre. Idag var löpningen precis så underbar som den kan vara.

En blek vintersol som inte värmde. Men vad gör det i fantastiska omgivningar?

Stigarna var leriga och mycket mer tekniska än vanligt. Bara kul med andra ord.

Där låg den och lurade, motivationen

Efter Markusloppet försvann all motivation att springa. Det gick bara inte. Kroppen gjorde ont, det var tråkigt och jobbigt. Efter några veckor slutade det hela med att jag efter 6 km på min 10 km runda helt sonika stannade och gick hem närmsta vägen. Märk väl, det har aldrig tidigare hänt att jag stannat och gått hem, speciellt inte för att jag tyckte det var tråkigt att springa.

Jag misstänker att sommarens ganska intensiva träning kom ifatt mig och att jag inte hade några nya mål inom en överskådlig framtid. Nästa mål är ju Kullamannen i maj och det är ett tag dit. Det har alltså varit extremt låg aktivitet hos mig. Förutom min lunchyoga på onsdagar har jag kört 6 - 8 km en till två gånger i veckan.

Så har det varit fram till i måndags. Då började motivationen komma. Jag körde ett ganska lugnt men segt pass i en liten backe i Pildammarna. Att man skulle hitta motivationen där av alla ställen. Jag har sen haft någon dag vila igen för idag ge mig ut på 10 km-rundan ikväll. Ett 8 grader regntungt Malmö klockan nio på kvällen. Vilken fröjd. Ensam på gatorna, vindstilla, fuktigt och lagom temperatur. Jag riktigt kände hur motivationen kom krypande. Jag började lyssna på kroppen igen och plötsligt hittade jag tillbaka, tekniken, den bara satt där. Jag flög fram (eller ja, det kändes så i varje fall) och det kändes bara bra. Inget som gjorde ont, ingen tung andning, ingen mjölksyra, bara ett skönt flyt. Allt arbetade perfekt ihop, lyftet av foten, steglängden, stegfrekvensen, höftpendlingen, hållningen, andningen, ja, allt tickade på som en välsmord klocka.

Nu är det bara att rida vidare på känslan. Det är ju hög tid att komma igång inför våren, att trappa upp så smått.

Ur vilan mot nästa äventyr

Mina mål är slut för året. Mitt sista mål var Markusloppet och det var i oktober. Efter det var det som att all kraft gick ur kroppen. Det gjorde ont i musklerna, det blev en kamp att komma ut ens på en liten runda och det kändes lite tråkigt att springa. Det gick t.o.m. så långt att jag under en 10 km runda helt sonika stannade efter c:a 8 km och gick sista biten. Det kändes helt meningslöst och tråkigt. Nu har jag som tur är kommit ur den värsta svackan och de två - tre rundorna jag tar på vecka nu känns bra. Jag njuter av löpningen igen.

Jag har dock bestämt att testa en ny taktik denna vintern. Det är helt banbrytande. Det är en ny metod som kallas styrketräning. Ja, nu är det kanske några utvecklingsbenägna som har testat detta tidigare och inte tycker detta är så nytt, men för mig är det det. Jag verkligen hatar styrketräning och bara tanken att träna på ett gym gör att jag längtar efter chipspåsen och soffan. Ska jag klara av styrketräning får det bli styrketräning jag klarar hemma eller under de korta löpturerna.

Bilden är från http://posemand.dk

Som grund kommer jag ha adventsövningarna som Pøsemand kommer ge ut där första övningen är klassiska knäböj. Vi har lite diskussioner här hemma om hur man ska göra knäböj där jag på många ställen (styrketräning för löpare) ser att man ska gå ner så långt man kan, medan min fru (som tränat en hel del i gruppträning) säger att man absolut inte får gå ner mer än till 90 grader. Vad gäller? Ingen aning, vad säger ni? Dessa övningar kommer jag kombinera med styrke- och backträning ute i löpspåret där backar och trappor kommer slitas hårt på.

Vi får se i vår om man strategi får någon effekt. Jag vet egentligen inte vad syftet med detta är, men jag inbillar mig att jag kommer orka springa längre och kanske också kan börja trycka ner mina tider lite, något som jag egentligen aldrig har funderat på tidigare.