För två veckor sedan sprang jag med pannlampa i mörkret
längs Skånska sydkusten. Jag sprang och letade efter ett ställe att ta mig över
en å som rann längs strandskogen. PANG! Plötsligt sparkar jag i en rot och
riktigt känner hur min vänstra stortå går sönder.
Jodå, blå naglar, men förhållandevis lite smärta i tån. Hade
jag klarat mig? Det gjorde ont en vecka efter och löpturen efter visade på att
tån inte var 100 % kry. Typiskt jag som skulle springa Österlencirkeln med två
ur Evorun-gruppen. Nåväl. Två dagar innan det var dags sprang jag 4 km i skogen
med trailskorna och det kändes helt ok. Jag bestämde mig för att göra ett
försöka och köra lördagens långpass.
Tre starka löpare på väg ut |
Österlencirkeln är en rundvandring på Skåneleden och ska vara
34 km, en perfekt lördagstur. Vi startade i Brösarp och sprang turen moturs. Vi
började med Brösarps backar, kom sen till Drakamöllans naturreservat, Hörröds
kyrka, Christinehofs Ekopark, Andrarum, Hallamölla, Vantalängan och tillbaka
till Brösarp. Jag, Johan och Daniel gav oss iväg och kroppen kändes riktigt
bra, dock gjorde sig tån påmind efter bara 7-10 km någonting och efter 20 km
märkte jag att något inte stod rätt till. Det gick energi åt än vanligt och det
började kännas ordentligt i höger höft. Tekniken satt nog inte där och jag anar
att jag kompenserade för min onda vänstertå, vilket gjorde ansträngningen på
höger höft onödigt stor. När vi kom till Andrarum bestämde jag mig för att
stanna och Johan och Daniel fick springa sista biten själv. Det är dumt att
pusha för mycket.
Brösarps backar |
Varierande stigar och omgivningar |
Löpning i höstskrud. Hade varit underbart att ta ett varv till våren. |
Turen är helt fantastisk. Varierande natur och varierad
löpning. En del lite småtekniska passager, ganska kuperat, mycket skogsstig, en
del grusväg och en bit asfalt. Jag visste sedan tidigare att det är fint runt
Brösarp, men naturen var onödigt vacker på vissa ställen. Helt enkelt en runda
jag varmt kan rekommendera. Väl i ”mål” visade klockorna på strax över 40 km,
vilket är rätt mycket längre än angivet. De 6 km extra är mycket när man är
inställd på något kortare. Det var mentalt jobbigt för Johan och Daniel som
tidigare sprungit vars en mara som längst. Dock såg de friska ut när de kom i
mål. Starkt jobbat! Jag hoppas vi tar turen igen till våren. Då blir det inte
naturen i en gul/röd/brun höstskrud, utan i en ljusgrön prakt. Jag längtar
redan lite.
Tån då? Well, den mår sådär. Jag misstänker att jag fått en
spricka i den. Det får bli en tids vila från löpningen. Men, jag försöker se
något positivt med det. Jag ska minsann se till att få lite styrketräning.