Att springa långsamt

Jag har dragit ner mängden löpning ordentligt de senaste veckorna. På semestern kände löpning fantastisk och den blev många mil i löpskorna. Det blev löpning om minst en mil om dagen. Nu får kroppen vila lite, även om jag håller fast vid löpning minst varannan dag.

En av de svåraste sakerna jag vet är att gå ut och ta en lugn löptur med låg intensitet. Jag dras allt som oftast med och tittar gärna på klockan. Det finns teorier om att man bör träna på 50%-60% av sin maxpuls, speciellt när man tränar för långa distanser. Det ligger mycket i det eftersom det är i detta spann vi förbränner mest fett och inte så mycket socker. När vi kommer upp i högre puls är det socker som står för merparter av energitillskottet. Ska man springa långt är det fettförbränning man måste förlita sig på till stor del och det gäller att kroppen har ”lärt sig” använda fettet på ett effektivt sätt.

Oj, utsvavning. Att springa långsammare ja. Det är riktigt svårt för mig. Igår gav jag mig dock ut och sprang 6 kilometer i lugnt tempo. Jag har ingen pulsklocka så jag får använda andra knep. Ett sådant, som jag använda under löpturen igår är att andas genom näsan. Gör man det går det långsammare, eller rättare sagt, går det för fort märker man det väldigt tydligt. Tänkte testa detta ett par gånger till 1-2 gånger i veckan för att känna hur det känns. Ett tips om man ska testa detta är dock att ta med snorpapper!