tisdag 8 april 2014

Löpning är som kärlek, den behöver näras


Jo, jag lever. Löpning däremot har det blivit lite si sådär med. Mycket för att jag denna vinter riktat mycket av min uppmärksamhet på backträning och styrka för benen med hjälp av diverse trappor och bänkar runt om i staden. Motivationen för löpning har inte varit på topp.

Jag tror dock att jag kommit på vad det är som gör att jag tappar motivationen, de gånger jag gör det. Jag har börjat hitta trenden.

Förra veckan bestämde jag mig för att nu få jag minsann ta mig i kragen och komma igång. Det är trots allt inte långt till årets första äventyr, Kullamannen. Så, det blev en mil förra onsdagen, sen blev det 8 km, varav 3 km på stranden i lördags och så en 20 km runda i söndags. Ikväll blev det en runda på den nu traditionella kvällsrundan på 11 km. Plötsligt kom den, motivationen. Det blev en Hiahia-löpning; Hälen mot Häcken, Inaktiv Isättning och Avslappnade Axlar. För att komma ihåg detta under perioder när jag är riktigt trött på långturerna, när huvudet är lite mosigt, har jag Hiahia i huvudet. Ni vet, häxan Hiahia från Bamse i Trollskogen.

Bamse i Trollskogen med häxan Hiahia.

Jag tror minsann det är så enkelt att när jag inte springer mycket och ofta tappar jag motivationen. Jag älskar springa, läsa om löpning, prata löpning, leva löpning. Jag har gjort det sedan jag var 6 år gammal och aldrig slutat älska det. Så, nu är det utrett. Det är löpning för mig som gäller, mycket, långt och ofta.

Jag älskar löpning och har alltid gjort det. Så enkelt är det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar